BILIX

Här kommer ett sådant där "kvällsgrubbleri-inlägg".
Detta låg jag och tänkte på inatt, när Cleo äntligen
somnat.

Har jag någonsin berättat om spökerierna här,
hemma hos oss?
Inte? Då ska ni få höra!

Allt började med att jag kände mig iakttagen som
tusan, när jag var hemma, eller ja, då var det ju
hemma hos M. Men tänkte inte så mycket på det då.
Sen blev det mer och mer efter jag flyttade hit. Fick
då höra av grannarna, alltså M's syster, och även av
M's mamma, som också bott här en gång i tiden, att
det faktiskt spökar här.
Svärmor har sett en gubbe på vinden, när hon bodde
här. På den tiden så hängde man tvätten uppe på
vinden, och det var när hon var där och hängde tvätt
som hon såg honom. Hon säger att han såg ut som
en ryss, med sådan där pälsmössa och pälskappa.

Svägerskan och hennes karl bor på andra våningen,
alltså precis under vinden, och dom säger att dom har
hört ljud där ifrån ett antal gånger.

Nåja, nu ska jag berätta om mina egna upplevelser.

När jag precis flyttat hit, så var M och jobbade, och
jag var själv hemma, så när som på katten. Jag ligger
och sover, men vaknar av att det börjas spela musik
på väldigt hög volym. Jag blev skiträdd och ringde M.
Precis när M svarar så blir det tyst. Frågade då om han
var hemma, men nej, han var på jobbet.
Jag gick då upp och kollade på datorn om det var något
som stod igång där. Men nej. Datorn var på, liksom
stereon, men det var den alltid på den tiden. Men inget
program var öppet på datorn. Inte ens msn. Så vars
musiken kom ifrån är än idag ett mysterium.

Ett par veckor senare så hände samma sak, men då
hörde M också, för det fortsatte spela en stund, medans
jag pratade med honom i telefon. Vi har inte heller kunnat
hitta någon exakt förklaring till detta heller.

Ett par månader senare så stod jag och fixade håret i
hallen, framför spegeln. M hade redan gått ut till bilen,
så det var bara jag hemma.
Någon stönar då i mitt öra.
"Va?" säger jag, innan jag kom på att jag faktiskt var
ensam.
Jag sprang ut, kan jag ju tillägga.

En annan sak som har hänt ett par gånger är att jag känner
att någon, faktiskt, tafsar på mig.
För ett tag sedan, kanske typ ett år eller lite mer, så stod jag
vid spisen och lagade mat. Jag känner hur någon stryker sina
händer bak på mina höfter och framåt, som att någon skulle
hålla om mig, alltså krama mig runt min midja.
Jag lutar mig bakåt och säger: "Hej älskling!" eftersom att
jag trodde det var M. Men ingen där. Jag går då och kollar
mot vardagsrummet, och på den tiden så hade vi datorn så
att man såg den från köket. Och där sitter M, helt inne i sitt
spel.
Jag frågade då om han nyss kramat mig, men neej, han var
ju mitt uppe i spelet.
Jag fick kalla kårar.

Ett par veckor senare så höll vi på att sätta upp en hylla, eller
om det var lamporna på hyllan som vi satte upp. Jag var
grymt irriterad för allt gick skit. M gick och hämtade någon
och jag känner hur någon smeker mig på min röv. "Men sluta!"
säger jag, i tron om att det var M. "Va?!" säger han och står
på andra sidan rummet. Det var alltså inte han den gången
heller.
Jag fick, återigen, kalla kårar.

Ett par veckor efter det, så rensar vi ett par lådor.
Jag hittar då min gamla mobil. Den har inte blivit använd på
hur länge som helst och jag tar upp den och bara håller i den,
för att sedan lägga tillbaka den i lådan.
Dagen efter börjar det ringa någonstans i lägenheten. Men det
låter väldigt avlägset. Som att det skulle vara hos grannen.
Sen slutar det.
Skumt, tänker jag. Efter en stund börjar det igen. Jag börjar
då leta och leta. Tillslut hittar jag ju mobilen, som jag dagen
innan har hållt i, och det är den som lyser och ringer. Men inte
mer än så. Jag sliter upp batteriluckan och sliter ur batteriet
och slänger ner telefonen igen i lådan och ringer genast och
berättar för M.

Sen är det smågrejer som hela tiden händer. Jag ser, i ögonvrån
hur någon går i hallen när jag sitter och kollar tv. Jag ser också
ofta, i ögonvrån, hur någon står och kikar på mig i hallen, när
jag sitter här.
På nätterna så hör jag hur någon, ibland går i ytterdörren, ibland
hur någon går i köket, ibland hur någon gå i hallen. Och ibland
låter det som någon knackar någonstans.
Jag hör, mitt i natten, hur någon är nere i garaget, som ligger
precis under vårat sovrum.
Glödlampor, och elektronik överhuvudtaget, går sönder på en
gång.
Senast i raden av saker som gått sönder är vår babyvakt. Den är
ca 1 månad gammal.
Glödlampor dör efter bara någon - eller några veckor. Hela tiden.

Det senaste som hände var i helgen. M stod bakom mig och han
höll på att muppa sig, så som han och jag gör. Alltså driver med
varandra. Men han stod ändå kanske en armlängd ifrån mig.
Jag känner hur någon verkligen blåser mig i nacken. Alltså precis
så som man blåser ut ett ljus.
"Vad gör du din mupp?" skämtar jag med M. "Va? inget?" säger han.
Vi diskuterade en stund om detta, men det var inte han som hade
blåst mig i nacken...

Om du tror på mig eller inte är upp till dig.
Jag vet vad jag varit med om. Och jag är ju helt övertygad om
att det spökar här.
Jag vet också att det är en man. Hur jag vet det? Det känner
jag bara.
Jag vet att han är runt 50-60 år, och det är också något som
jag bara känner.
Det finns mycket runt denna man som jag känner. Men ja, jag kan
ju aldrig bevisa det.

Undra om spöket kommer sakna oss när vi flyttar, eller
om det är då han får som han vill?

Jaja. Nu vet ni allt detta också.
Skulle vara...

Exakt precis nu så var det någon som öppnade sovrumsdörren!
23.09 är klockan, och jag höll på att kissa ner mig!
Sammanträffande? Knappast!

Det jag skulle skriva var:
Skulle vara roligt att höra om ni varit med om något oförklarligt!

Nu ska jag amma.
Hejdå!