Energibrist.

Just nu sitter jag i soffan och bara... är. Gudomligt skönt.
Men det finns ett måste kvar för dagen. Eller ja, egentligen
två måsten då.
1. Fixa papprena som ska till försäkringskassan.
2. (Som egentligen var det jag först tänkte på) Färga håret.
Men jag känner bara... Bläh. Jag är så himla trött idag.

Cleo sover för tillfället, liksom sin far.
M är så söt, han har slocknat här i soffan. Om det hade
varit en dålig dag så hade jag blivit grinig för att han sover
när han har lovat att ta Cleo om hon vaknar. Men idag är
en bra dag, hittills, och då ser jag lösningar, inte problemen.
Vaknar Cleo när jag har färg i skallen, jaa, då är det ju bara
att väcka honom.

Haha, rätt självklart egentligen.

Jaja. Nu ska jag väl sätta igång.

Hejdå!


Julågren.

Jodå. För i år blir det en kass jul. Det vet jag. Inget
kommer bli som jag vill, och Kalle kan jag ju glömma
att få se. Jag kommer behöva fira jul på ett sätt som
jag inte vill. Inget traditionellt julbord, ingen Kalle Anka,
och folk lär dricka alkohol. Tragiskt.

Jag kommer bli som en lejonhona. Jag kommer morra
och fräsa åt den som inte respekterar mig, och min vilja,
och det jag bestämmer, när det gäller Cleo. Och
visserligen mig själv också.

Jag har ont i magen, och jag vill inte ens att det ska
bli jul.
Jag vill inte behöva sitta och säga nej och säga ifrån en
hel julafton...

Men men.
Den dagen, den sorgen. Nu ska jag mysa med min fina
fina Cleo.

Hejdå!

...endast bilix är vaken!

Ja, eller åtminstone i vårat hushåll. Och Devi då.

Vet ni vad jag längtar efter?
Jag längtar efter att få lägga mig i mitt badkar, i nya
lägenheten, med massa tända ljus och massa skum
och bara... vara. Fy så skönt!

Och jag längtar tills vi har flyttat och man kan börja
inreda, och bara göra det fint och mysigt överallt.
Och jag längtar tills vi kryper upp i soffan, alla tre,
och bara myser.

Nej, men just det där med att ha ordning och reda
runt sig, och bara tända ljus och bara mysa... Ojojoj
vad jag längtar efter det!

Snart så...

Hejdå!

Det kanske blir jul i år trots allt!



Efter lite pillande med snören och lampor och grejer, så fick jag upp min
nya fina adventsstjärna! Väldigt glad är jag nu, och detta ska jag genast
fira med en fet lussebulle och julmust!

Hejdå!

1:a advent.

Idag är du ju, som alla vet, 1:a advent, men ingen
jul- eller adventsstämning what so ever! Besviken.
Inget julpynt, inga pepparkakor, inga lussebullar,
ingen julmust och ingen risgrynsgröt.
Nej.

Och sen så vaknade jag 15.00 också, för M är en
hjälte och tog Cleo över dagen, för jag hade henne
hela natten och morgonen. Har fått sova ca 40 minuter
åt gången sen kl 6 i morse, fram till 10. Och då kan
tilläggas att jag somnade runt 4, för en liten skrutt ville
inte sova förrän kl 2, och hon låg och knorrade i sömnen,
så jag låg och bara väntade på att hon skulle vakna
helt och vilja äta igen. Men som sagt. Hon vaknade runt
6 och ville äta, och sen har hon vaknat 1 gång i timmen
och varit vaken allt från 5 minuter till 20 minuter åt gången.
Detta resulterar ju i en väldigt trött mamma.

Jaja. Jag fick ju sova ut till slut. Men frågan är hur det blir
inatt? Hoppas på att somna skapligt ändå.

Åh... Jag är så ledsen över att vi inte har nåt julpynt.
Nej, jag får nog lösa det där med julstjärnan när Cleo har
vaknat.

Nu ska jag flirta med min karl, så han vill åka och inhandla
lite julstämning i form av lussebullar och julmust till oss.

Hejdå.


Framtiden.

Alltså jag sitter här och känner mig lite... Jag vet inte.
Kanske uppgiven?
Jag vill så gärna flytta ut på landet, gärna till en gård
med stall. Skaffa mig en hund och en varsin häst till
mig och Cleo. Men kruxet är M.

M är en stadskille. Att bo på landet är verkligen inget
för honom. Han är rädd för hästar, och han skulle nog
tyckar att det är jobbigt att ha hund.

Jag däremot, jag är en riktig lantis. Jag är ju uppvuxen
på landet. Jag är en riktig hästtjej i själ och hjärta. Och
hund har jag alltid velat ha.
Jag har ju åtminstone min ena kisse kvar.

Tänk att två personer som är så olika som jag och M är,
kan finna varandra och passa så bra ihop som vi ändå
gör.
Men visst är det trist när man har olika "framtidsdrömmar".

M's framtidsdröm är att köpa en fet lägenhet ganska så
centralt och bara leva livet. I alla fall just nu. När vi blir
äldre, alltså över 30-35, då kanske han kan gå med på att
flytta en bit utanför stan.

Vi får väl se. Framtiden är ju inte här ännu.

Först och främst måste jag fixa körkort.
Betala åt mig! Snälla?!

Jaja.
Hejdå.

Önskelista.

Här kommer min önskelista! (Hoppas tomten läser!)

* En Brio happy med compactchassi.
* En häst, gärna en Frieserhäst.
* En hund.
* Massa pengar
*
En ny säng
*
En ny soffa

Just nu kommer jag inte på så mycket mer.
Feel free att köpa till mig! :D

Hejdå!


Att gå eller inte gå...?

...det är frågan!
Jag pallar nämligen inte gå i dåligt väder. Men nu
ser det ju lovande ut. Men det duggade nyss.

Planen var, eller är, att vi ska gå ner till stan där
det är julmarknad. Mysigt! Men jag vill inte gå i dåligt
väder. Det är så drygt att gå med barnvagn i regnet.
Men jag vill ju för bövelen inte bara sitta hemma
hela dagen idag heller. Det gör jag ju nästan alltid
annars.
Så, hur ska vi göra?

Kanske man åtminstone svidar om, och så får vi se
efter det?
Ut måste vi åtminstone, för Cleo skulle behöva sova
en stund och jag skulle behöva friskluft och M skulle
behöva... friskluft också då.

Hejdå!

Julpyntet åt helvete.

Ja. Usch vad ledsen jag är nu. Jag sitter faktiskt med
tårar i ögonen i skrivande stund. För en petitess. Ja.
Men ändå så betydelsefull för mig.

Jag tänkte ge mig på, att åtminstone, hänga upp en
julstjärna i vardagsrummet nyss. Men det gick åt
helvete. Det finns inget att hänga stjärnan i. Och jag
slår vad om att den inte ens funkar heller.
Så eftersom att inte det gick, så tänkte jag att jag
skulle, åtminstone, sätta upp en ljusstake i fönstret.
Men, liksom med julstjärnan, gick det åt helvete. Finns
inga lediga eluttag i fönstret där jag ville ha den. Och
sladde var ändå för kort.
Så nu skiter jag i det här. Det kommer ändå bli en kass
och stressig jul.
Och det känns som att jag inte ids anstränga mig med
den här ruttna lägneheten heller, eftersom att jag bara
vill här ifrån så fort som möjligt!
Så det blir nog inget julpynt i år.

Tur att Cleo är så liten, så hon inte minns vilken opyntig
jul vi hade 2009.

Men jag är ändå ledsen, för jag vill att hennes första jul
ska vara pyntig och mysig och lugn och rolig.

Jaja. Nu ska jag nog gå och lägga mig, så man får någon
sömn innan lillskruttan vaknar.

Hejdå.


Ny design, igen!

Haha, jaa, jag kan ju inte hålla mig.
Jag har nu gjort om min blogg igen.
Enkel och lättläst, är det jag strävat efter.
Ja, alltså texten och allt sådant ät ju densamma,
men inte bakgrunden och headern. Jag vill inte
ha det så rörigt. Haha.

Vad tycker ni då?

Hejdå!

Vyssan lull.

Nu har vi fixat Cleo's säng. Vi köpte nämligen hem
sådana där "Vyssan lull-tassar" till spjälsängen.
Får se om det är någon hit. Hoppas det, för dom var
fasiken inte billiga.
Tassarna gör alltså så att sängen går att gunga.
Hoppas hoppas hon kan bli sövd i sängen så småningom.
Än kanske det är för tidigt, vi får väl se ikväll.
Och om det inte funkar nu, jaa, då kanske det funkar
när hon blivit lite äldre.

Neej. Om man skulle ta och borsta ur håret lite?
Skulle behövas innan det torkar såhär. (Alltså i en
knut på skallen).

Hejdå!

3-månadersvaccination.

Idag blev det äntligen av! Och Cleo var så himla duktig!
Hon skrek till en liten stund efter sprutorna, men sen var
det bra, och hon var glad igen. Skruttan <3

Nu väger hon 6255 gram.
Hon är 62 cm lång.
Hennes huvudmått är 40,2 cm.

Fattar ni hur snabbt det går?! Man får ju nästan panik!
Lillhjärtat. Jag är så otroligt stolt över henne!

Kul att ni skriver om era "fördomar" om barn. Eller ett
bättre ord som Linda använde: antaganden.

Som sagt så vore det roligt om ni som inte har barn, berättar
om era antaganden också!

Kommer snart en uppföljare på detta, men det får vänta,
för nu ska jag äta en lussebulle, och sen ska jag faktiskt
ta mig en välbehövlig dusch!

So long!
Hejdå!

Vad tror du?

Jag skrev ju i det förra inlägget och frågade folk
vad dom trodde/inte visste om barn, innan dom
fick barn.
Sen kom jag på att det vore roligt att höra av
andra, som inte har barn, vad dom tror om barn.

Alltså, vad har ni för "fördomar" om barn?

Vore skoj att veta!

Hejdå!

Saker jag trodde innan jag fick barn.

Jag satt på familjeliv.se och kikade runt lite, och då
slog det mig att jag var väldigt naiv innan Cleo
föddes. För innan hon föddes så trodde jag exempelvis
att...

...alla barn älskar att ligga i barnvagn.
Jo, tjena. Till en början så gick det bra för Cleo att
sova och ligga i barnvagnen. Alltså dom första dagarna.

...alla barn kan ligga själva på filten på golvet en stund.
Eller inte. Cleo blev fullkomligt hysterisk om man ens
funderade på att lägga ifrån sig henne för ens en sekund.
Jag fick inte ens kissa utan att hon skrek som att hela
jorden höll på att gå under.

...bärsjal passar alla barn.
Fel igen. Samma sak som barnvagnen. Det gick dom första
dagarna, men sen hatade hon den. Alltså verkligen hatade
den.

...inte att tiden skulle gå så otroligt snabbt!
Neej... När jag var gravid, åtminstone på slutet, så stod
verkligen tiden stilla. Jag hatade alla som sa att "nu är det
inte långt kvar!"
och liknande "uppmuntrande" ord.
Nu blir jag nästan irriterad om folk istället säger att tiden går
så långsamt. För herregud! Den springer ju bara iväg!

 
Idag vet jag ju alla dessa saker. Men det finns ju säkert saker
jag fortfarande tror, om äldre barn, som sedan kommer visa
sig inte alls stämma.

Ville bara dela med mig! (;

Vad trodde du/visste du inte innan du fick barn?

Hejdå!


Finbesök!

Idag har Steffi varit här! Det var så himla roligt att
träffa henne igen! Sist jag träffade henne så var jag
preg. Och då åkte jag till Södertälje.

Men dagen började mindre bra... Min mobil hade dött
under natten, så ingen har kunnat ringa och väcka
mig. Och mitt larm, som jag har på mobilen, funkade
ju såklart inte. Så jag försov mig...
Jag var visserligen vaken vid 8-9-tiden, men jag och
Cleo somnade om så gott när hon ammade.
11.53 vaknade ja. Steffi skulle komma 12.00. Mycket
pinsamt när hon väl fick tag på mig, och jag erkände
att jag försovit mig. Men det löste sig ju. Och tiden
gick väldigt snabbt. För plötsligt så var klockan tre,
och det var dags för Steffi att åka hem.

Efter det blev Cleo jättegnällig. Huvva.

Men nu sover hon sött i sin säng efter lite amning och
gos. Får se hur länge hon sover den här gången...

Och vill ni veta en lite halvpinsam sak?
Jag hade inte den blekaste om att det är 1:a advent
söndag.
Så nu fattar jag varför alla redan julpyntar! Haha!
Jag ska faktiskt själv ta och hänga upp en julstjärna nu.
Och en adventsljusstake ska fram också, till köket.
Sovrummet får nog en lite stjärna den med.
Så det är vad jag ska göra nu!

(Ni kanske har märkt förändringarna här på bloggen också?
Lämna gärna en kommentar om vad du tycker om dom.
Man kan även maila mig nu, direkt från bloggen!
)

Hejdå!

Midnatt råder...

...tyst det är i husen och så vidare.

Nu ligger min fina Cleo och sover. Även M sover.
Till&med Devi sover.
Jag borde verkligen gå och lägga mig. Men av
någon anledning så drar jag mig för det.
Det beror nog på för att det är så mycket grejer
som ska bäras in i sovrummet, innan jag kan
lägga mig ner. Och jag måste verkligen vara
knäpptyst när jag smyger in, för jag vill inte väcka
Cleo, nu när hon äntligen sover.

Imorgon kommer Steffi till stan över dagen och
hälsar på. Det ska bli trevligt!
Men samtidigt så känns det väldigt stressande och
påfrestande, som det alltid gör när jag har saker
inplanerade.
Jag hoppas att dagen blir bra. I värsta fall så får vi
väl gå hem och hitta på nåt skoj här.

Nej. Nu ska jag ta mig i kragen och gå och lägga mig.
Hejdå.


Inte så pepp...

Ikväll är en sådan där tjurig kväll. Cleo vill
verkligen inte komma till ro. Hon har varit
gnällig mest hela dagen... Mina öron och mitt
huvud är väldigt trött.

Nu ska jag sätta mig och vara tjurig en stund.

Hejdå. 

Sluta mumla!

Min mobil ringde nyss. Det var dolt nummer.
Tänkte att "va bra" Nu kanske dom ringer från
förlossningen, så jag kan få gå igenom min
förlossning, äntligen!"
Men ack vad jag bedrog
mig!
Det var nån, som inte ens presenterade sig, från
försäkringskassan. Hon mumlade bara "-Hej,jag
ringerfrånförsäkringskassanochharlitefrågoromdin
sjukdom".

Grejen är att jag var sjuk förra månaden, och
denna månaden. Jag har skickat in sjukförsäkran
och allt sådant shit. Men neej... Ändå ska dom ringa
och besvära en.

Herregud vad människan mumlade!
Jag ville bara avbryta henne och säga: "-Sluta mumla
för i helvete! Jag hör inte vad du säger!".
Men det visade sig ju att hon hade ju alla uppgifter
hon behövde. Så jag vet inte varför hon ens ringde.
Vi får väl se om det blir något mer strul nu då.
Dom är ju inte kända för att vara strulfria direkt.

Hejdå!

Regn, regn, regn...

Usch. Fick precis ont i magen. Jag borde äta nåt.
Men drygt att behöva laga mat! Men jaa... Jag får
ta mig i kragen.

Inatt fick jag en sådan där snilleblixt igen. Det var
något som jag verkligen kände behov av att blogga
om. Men i vanlig ordning så tänkte jag: "Äh, det kan
vänta tills imorgon".
Men nu minns jag ju inte vad
det var... Väldigt irriterande. Och så låg ju faktiskt
blogg.se nere.
Man kanske borde börja skriva ner allt sådant man
kommer på i sängen, i ett kollegieblock? För då kan
man ju välja att blogga om det eller inte, dagen efter.
Så får det nog bli.

Idag hade jag ju tänkt ta med min lilla fina ut på en
promenix. Längtar ju efter att kunna fortsätta lyssna
på min ljudbok. Och visst, jag skulle ju kunna lyssna
på den här hemma också, men det är inte samma
sak.
Men det blir nog ingen promenad. Det regnar ju ute,
och hur mysigt är det att gå i regnet? Inte speciellt
mysigt. Så vi skiter i det.

Bjöd i alla fall hit mamma och systrarna på kaffe,
så vi får väl se om dom dyker upp.

Nej. Kanske man ska passa på att äta nåt då?

Hejdå.

Förlossningsberättelse - långa versionen!

Vissa klockslag som uppges nedan stämmer inte.
Detta beror på att jag inte hade någon tidsuppfattning under förlossningen.  
HÄR
kan du läsa om dom tider som inte stämmer!

Jag vaknade tidigt på morgonen, runt 05.15-05.20, efter bara någon timmes sömn på torsdagen 20/8, för att kissa. När jag kissat klart så känner jag hur något liksom "släpper", och det börjar rinna.
"Undrar om det där var vattnet?" tänkte jag och satt kvar en stund. Jag kollade ner i toan, och såg att något slemmigt låg där. "Slemproppen!" tänkte jag och blev genast lite mer hoppfull!
Det fortsatte att droppa, från mig, så jag konstaterade att det var vattnet som gått.
Jag satte en binda i trosorna, som fylldes rätt snabbt, och smög in i sovrummet och väckte Micke. 
"-Mitt vatten gick nog nyss!" sa jag till honom. Hen sa bara "-Jaha, då måste du väl ringa in då". 

Anledningen till hans brist på entusiasm var för att vi hade fått vara in till förlossningen ett par gånger redan på grund av olika anledningar. 
Första gången var för att jag mådde dåligt. Andra gången var för att jag hade sjukt ont i vänster sida, men det var inget fel. 
Tredje gången var för återkontroll av min onda vänstra sida och att jag mådde pissdåligt. Inget konstigt. Men doktorn gjorde en hinnsvepning på mig, jag var då öppen 1 cm, och hon ville göra en viktuppskattning på Cleo, så vi gjorde ett ultraljud, och det visade att jag hade lite vatten.
 
Hur som helst så ringde jag in till förlossningen runt 06.30-07.00. Vi fick komma in på kontroll, men jag var fortfarande bara öppen 1 cm, som dagrna innan då jag fick en hinnsvepning. Vi fick åka hem och invänta värkar, men fick tid för återkontroll kl 16.00.
Inget hade hänt då heller. Fick åka hem och komma tillbaka kl 9.00, dagen efter, 21/8, för återkontroll.
Inget hade hänt, mer än lite förvärkar under natten. Jag var då helt knäckt och hade så ont av foglossning och andra diverse trevliga krämpor och förvärkar, och så var jag helt slut psykiskt och less på att bara gå och vänta.
Så doktorn sa, lite menande och uppmanande, att han kunde sätta igång mig om jag ville det, men jag kunde också vänta, om jag föredrog det. Efter att ha pratat med sambon och med barnmorskan så kom vi fram till att det bästa var att sätta igång mig, eftersom att inget hänt på över ett dygn. Bara små förvärkar. Detta höll läkaren med om!

Droppet sattes runt 11-snåret. Först kände jag ingenting. Inte mer än mina vanliga förvärkar. 
Men efter ett tag kom dom. Shit vilka värkar! Haha, men det var häftigt!
Jag fick hjälp av min underbara barnmorska, Anki, att andas igenom värkarna, men efter ett tag så fick jag börja med lustgas. Oj vilken livboj det blev!
Efter första andetagen så säger jag till Anki:
"-Jag känner mig aspackad!"
"-Det är bra! Det får man göra!"
Sa Anki med ett skratt. Jag tror hon hört det förr! Haha!

Ungefär nu, så börjar jag tappa tidsbegreppet. För mig känns det som allt gick jättesnabbt, men det gjorde det tydligen inte. Haha. Men jag var så hög, så för mig känns det som allt är gjort på typ 3 timmar, när det egentligen kanske handlar om 10 timmar, efter att jag började med lustgasen.

Men efter ett tag ville dom ha mig uppe och gå för att skynda på det hela litegrann, och herregud! Jag trodde jag skulle av smärta utan min älskade lustgas
Väl inne på vårat rum igen slängde jag mig i sängen, så gott en höggravid i förlossningsarbete kan slänga sig, och greppade min älskade lustgas! 

Runt 17.30-tiden sattes edan. Ojojojo vilken underbar uppfinning den där edan är!
När edan skulle sättas, så låg jag i fosterställning, så gott jag kunde, och fick absolut inte röra mig om jag fick en värk. Lättare sagt än gjort. Och till råga på allt så blev jag kissnödig! 
"-Jag måste kissa!" Skrek jag. "-Kissa du! Det gör inget!" säger både barnmorskan och narkosläkaren. Så jag kissade, och grät, samtidigt.
När nålen väl stacks in i ryggen på mig så skrek jag:
"-AJ! Vad FAN göru där bak egentligen! Det gör ju ont! AAAAJ!"
När edan väl var satt, och allt var klart, så skulle en undersköterska hjälpa mig att byta nättrosa och maxibinda.
"-Förlååååt! Förlåt att jag har kissat ner mig! Jag vet ju hur jobbigt det är att behöva byta på vuxna! Jag känner mig som en gamling på ålderdomshem! Jag vet ju hur det är för dig! Jag har ju själv jobbat med sådant! Förlåååt!" Snyftar jag fram, hög på lustgasen.
Barnmorskan och undersköterska, och Micke, bara skrattar åt mig.
"-Det gör inget! Vi här ju här för att hjälpa dig!" Säger undersköterskan. Underbar var hon!

Cleo fick då skalpelektrod för att lättare kunna ha koll på henne. Och så ville dom ha mig ståendes på knä i sängen så att Cleo skulle komma neråt. Shit va arg jag var över detta!
Runt 22.45 så fick jag krystkänsla, men då var jag endast öppen 7-9 cm. Jag var alltså tvungen att hålla emot. Det var hemskt! Det var ju som en befrielse dom gånger jag inte kunde hålla mig och bara tröck på.
"-Du får inte trycka på nu! Du måste slappna av!" blev jag uppmanad om och om igen.
"Fattar dom inte att jag inte kan?!" tänkte jag, och jag tror till&med att jag sa det också.

Runt 00.35 konstaterades att jag var öppen 10 cm och att dom riktiga krystvärkarna hade börjat, så det var bara att sätta igång.
Men jag var helt slut. Jag tröck och tog i, men det hände inte så mycket.

Allt som händer under den här tiden är ganska rörig i min skalle.

Jag hade två barnmorskor och 2 undersköterskor under detta skede. 
Tillslut var en barnmorska tvungen att hänga över min mage och trycka så hårt hon kunde. I början hände det inte så mycket.
Nu ville jag bara dö, och jag sket i vad som hände.
"-Kom igen nu! Du måste ta i allt du kan! Du fixar det här!" Peppade dom hela tiden.
"-NEJ! Jag orkar inte mer! TA UT HENNE! JAG ORKAR INTE MER! Jag vill GÅ HEEEEM!" skrek jag. 
Dom ville inte att jag skulle skrika genom värkarna heller, dom ville att jag skulle använda den luften, kraften och energin till att krysta istället. Jag tyckte dom var dumma i huvudet, som inte fattade att jag måste skrika, annars skulle jag ju dö, eller spricka! 
Men sen tittade jag djupt in i min sambos ögon, i ett hopp om att han skulle läsa mina tankar om att jag inte orkade mer. Då sa han "-Kom igen nu! Du är jätteduktig!" Och då bestämde jag mig. Detta SKA gå!
Sugklockan rullades in och jag hade en värk och så sa jag bara "-Nu." och tog i allt vad jag hade!
För mig själv tänkte jag: "Nu skiter jag i om jag spricker ända bak till nacken. NU SKA HON UT!!!"

Efter mycket krystande av mig, och pressande av barnmorskan, och peppande av Micke så föddes hon!

090822 kl 02.02 föddes vår perfekta, underbara, älskade, fina Cleo!


Jag var bara minuten från att förlösas med sugklocka.
Cleo lades upp på min mage, bara några sekunder, för att sedan rusas ut, med Micke och en barnmorska, till barnakutrummet. Varför och vad som hände där, det vet jag inte.
Jag minns paniken. Jag frågade barnmorskan som var kvar med mig, om och om igen, vad som hände, vart mitt barn var. Hon försäkrade mig om att dom snart skulle komma in. Denna stund, detta ögonblick, känns som en evighet för mig.
Det enda jag har fått veta i efterhand är att det i alla fall inte var fara för hennes liv. Tyvärr var Micke så chockad, så han minns inte vad som gjordes där ute.

Efter ett par minuter så kommer Micke in med det vackraste världen har sett, i sin famn. Vår dotter. Hon lades på mitt bröst, och det är det underbaraste ögonblicket i hela mitt liv! Vilken lycka! Jag bara grät! Jag var så stolt, lättad och glad! Hon var äntligen här! Älskade underbara fina Cleohjärtat!

Hon var 50 cm lång och vägde 3280 gram. 10 fingrar och 10 tår. Med det allra finaste mörkar tjocka håret, näsan från mig och pannan från hennes pappa. Helt perfekt!



Jag älskar dig Cleohjärtat!



© Bilix 091124

Bitring inhandlad.

Japp. Nu är det gjort. Har inhandlat den omtalade
bitringen. Men Cleo tuggar hellre på sina händer.
Får se om hon blir mer intressantare av den där
bitringen sen, när tänderna börjar synas under
tandköttet.

En "em" frågade varför Cleo ska få två sprutor.
Svar: För att BVC sa det. Och består inte 3-månaders-
vaccinationen av 2 sprutor?
Från vardguiden.se:
"Tre månader: ett kombinationsvaccin mot difteri,
stelkramp, kikhosta, Hib (Haemophilus influenzae typ B)
och polio samt vaccin mot pneumokocker och - om barnet
tillhör en riskgrupp - hepatit B."

Så alltså 2 sprutor. En spruta mot 5 saker och sen en
ytterligare en mot pneumokocker som du kan läsa om HÄR.
Ett citat från socialstyrelsen:

"Vaccination
Från 1 januari 2009 ingår vaccination mot pneumokocker i
det svenska vaccinationsprogrammet för barn. Vaccinet ges
samtidigt som övriga vacciner under det första levnadsåret,
dvs. vid 3, 5 och 12 månaders ålder.  
    Det finns ungefär 90 olika typer av pneumokocker. Det vaccin
som ges till spädbarn ger skydd mot sju av de pneumokocktyper
som är vanligast bland små barn, vilket motsvarar ett skydd på
ca 70 procent."

Så nu vet du, "em"! :D

Hur som helst så har vi gått på en liten promenix idag. För, för
en gångs skull, så regnade det inte. Härligt! Det var väldigt
skönt att komma ut i friska luften.
När Cleo hade somnat stoppade jag in en hörlur i mitt öra och
fortsatte lyssna på min ljudbok. Kvalitetstid deluxe!

Nej, nu ska tvätt fixas. Sen ska man väl komma på vad vi ska
äta får tråkigt idag. Och sen ska det diskas. Denna eviga jävla
disk!

Hejdå!

Inte idag heller...

Nepp. Ingen 3-månadersvaccination för min Cleo
idag heller. Bvc ringde och sa att min BVC-sköterska
var sjuk idag med, så nu är det bokat till Fredag kl
13.00. (Inte glömma!)
Undrar vad hon är för sjuk när hon varit sjuk i över en
vecka nu... Kanske hennes barn som är sjuka.
Jaja.

Nu ligger i alla fall Cleo och sover igen. Lilla skruttan.
Hon är så himla mysig! Önskar att jag hade tid att
lägga mig brevid henne, men jag måste hinna äta och
städa lite.

Jaja. Ska äta nu.

Hejdå!

Boktips!

Måste börja detta inlägg med att berätta att
Cleo för första gången somnade med sin
tumme i munnen idag. Och det är tredje gången
hon hittar den själv, utan hjälp!


Då jag antar att det är en del mammor och
blivande mammor som läser min blogg, så tänkte
jag tipsa om en jättebra bok om barnets mentala
utveckling. Den heter "Växa och upptäcka världen -
Sju utvecklingssprång under barnets första levnads-
år
" och är skriven av Hetty van de Rijt och Frans X Plooij.
Boken har hjälpt mig att förstå mig på Cleo massor.
Så inhandla om ni har barn under året. (Klicka på länken!)

Nej. Nu ska jag nog faktiskt plocka ihop här, och gå och
lägga mig.
Stor dag imorgon ju! Cleo ska få två sprutor... Undra
vem som tycker det är jobbigast; jag eller Cleo? (;

Hejdå!


Ingen rubrik.

Jag kommer inte på någon bra rubrik.

Idag har varit en mycket givande och trevlig dag!
Sofie, hon som har Bosse, kom hit med sin lilla
Melvin idag. Han har blivit så stor! Han fyller snart
1 år. Tiden springer bara iväg.
Det var i alla fall jätteroligt att träffa dom, och
Melvin var så himla söt och social. Inte alls så blyg.
Han lekte både med mig, Cleo och Devi.
Haha! Devi var livrädd. Stora småbarn är tydligen
jätteläskiga.
Cleo spanade mest, och var rätt blyg och trött. Men
Melvin var så söt och gosades med henne! Haha
sötarna!

När dom åkt, så kom Fredrik förbi på en kaffe. Det
var jättetrevligt. Bara sitta och snacka skit och dricka
kaffe är aldrig fel. Men han var tvungen att dra innan
M kom hem. Så dom hann inte träffas. Men Fredrik
skulle komma nån dag snart igen.
Jag saknar Fredrik.

Förresten så blev Cleo 3 månader igår! :D

Sen har jag märkt att jag kommer på massa saker
att blogga om, eller i alla fall skriva om, på kvällarna
och nätterna, när jag ska sova. Sen när jag nästa dag
försöker komma på vad det var, ja, då har jag glömt
bort. Så jag ska nog börja ta in min dator i sovrummet
på kvällarna, så jag kan skriva av mig dom sakerna
som jag kommer på.
Risken är bara att man istället fastnar på nätet istället
för att sova
.
Fast igår somnade jag "tidigt". Runt 2-2.30 nångång
somnade jag.

Jahanähe. Ska nog gosas med min M, eftersom att
Cleo sover. Då får man passa på att umgås.

Hejdå!

Cleo <3

Cleo 3 månader 091122


Född
: 22 augusti 2009
Var: Mälarsjukhuset, Eskilstuna
Tid: 02.02
Födsel vikt: 3280 gram
Födsel längd: 50 cm
Huvudmått vid födsel: 34 cm
Namn: Cleo
Andranamn: Inget
Efternamn: Ja.
Ålder: 3 månader och 1 dag, idag
Namnbetydelse: Kort för Cleopatra "glory of the father",
enligt svenskanamn.se
Nyligen lärt sig: Att vända sig på sidan, och så kan hon
snurra runt på filten.
Dagis: Så småningom
Vikt nu: För 3 veckor sen ca vägde hon 5640 gram
Längd nu: För 3 veckor sen ca var hon 60 cm lång.
Mammagris eller pappagris: Båda fakrtiskt, men mamma
har ju maten, och där somnar man bäst.
Favoritbus: Bus och bus... Lyfta på rumpan och sprattla
när blöjan skall bytas. Annars att spotta ut nappen och skratta
om och om igen.
Favoritmat: Mamma's milkbar
Favoritleksak: En skallra i form av en räv som vi kallar "Rävis"
Favorittv-program: Alla program som mamma tittar på
Favoritmusik: Brahm's vaggvisa som mamma nynnar
Sover i: Pyjamas, men ibland bara i blöja
Favoritperson förutom mamma & pappa: Vet inte. Ingen.
Kanske Sara, hon är rolig att titta på
Barnvagn: Brio Nova.
Försäkring: Via pappa
Blöjor: Nyss bytt till Pampers strl 3, tidigare Libero strl 2.
Så många tänder: 0, men jag tror att det är på gång
Storlek i kläder: 62. Några 56:or kan hon fortfarande ha
Syskon: Det kommer senare

Hejdå!

Födelsedagspresent!

Nu har mamma åkt. Fick 1000:- i födelsedagspresent!
Behövdes verkligen! Går direkt till IKEA-kassan. Men
jag måste köpa nya underkläder tror jag. Och ett par
jeansleggings skulle inte sitt helt fel heller. Och så
måste jag köpa ett par vatnar, en mössa och en
halsduk... Hur skall detta gå ihop? Jaja. Det löser sig.

Nu vankas det kebabtallrik här. Och sen är det nog
dags att amma igen. Mysstunden <3

Nej. Jag har inte mycket mer att tillägga. Förutom
att det är väldigt fint här hemma nu. Fast tomt.
Och alla ljusen har vi packat ner, så jag kan inte
tända massa ljus. Trist. Och glödlamporna dör, en
efter en. Fast dom är nybytta. Men det är lugnt. Vi
vet ju att det bara är spöket. Han var nyss och pillade
i den rena disken.

Nej, nu ska vi beställa mat.

Hejdå.

Jobbig dag.

Haniki. Jag vet. Men det är jag som är crap.

Nu har jag just klivit upp. Hade så himla svårt
att somna inatt. Men vid 04-tiden lyckades jag
slumra till och gissa vem som vaknar precis då
och tycker att det är morgon? Jo, min lilla fina.
Hon ville absolut inte somna om. Jag kände mig
rätt förstörd. Men M var en hjälte och gick upp
med henne. Runt halv sju kom han in med henne.
Han la henne hos mig och så somnade jag och
hon om.

Nu är jag och M väldigt trötta, men inte Cleo.
Hon är pigg och ligger och sprattlar på sitt täcke
på golvet.
M har slocknat i soffan.

Mamma ska ju komma idag, och här ser det ut
som tredje världskriget. Så det är bara att bita
ihop och skrida till verket. Städa!

Hejdå!

Lite bättre.

Har pratat i telefon med Ulli nu en bra stund.
Det känns så skönt att dom förstår. 
<3

Hejdå!

Edit.

Jag måste börja med att säga att min familj inte
alls skiter i mig, även fast det verkade så i det
förra inlägget. Det har bara inte klaffat att
träffas, och ibland orkar jag helt enkelt inte träffa
min bonuspappa och min mamma. Men idag hade
jag ju faktiskt sett fram emot det.
Därför blir jag så ledsen när man blir bortglömd,
eller bortprioriterad. För tänk om jag hade ringt 
runt 13-14 tiden och sagt att: "Nu får nu komma,
för nu har vi städat
", och dom hade andra planer,
fast det var sagt att vi skulle "fira" mig idag. 
Vad hade dom gjort då? 

Och det där med presenter... Eftersom jag inte
har träffat min mamma eller min bonuspappa så
har jag inte fått någon present än. Och det är jag
som har varit tvungen att boka om, varje gång vi
bestämt, förutom idag.
Och av Sara fick jag en cola och en chokladkaka.
Det räknas väl ändå?
Fast vi systrar har en tyst överenskommelse: Inga
presenter om man har dålig ekonomi
. Och det har
vi ju alla. Så jag är ju inte sur eller ledsen
över det, eller på dom. 
Kändes bara surt när dom fått massa grejer av
bonuspappan, men jag inte fått något...

Och mina systrar är undebara, och jag förstår att
dom inte har så stor lust att sitta hemma och glo
tv med mig och Cleo en lördag.
Men då borde dom förstå att jag inte pallar höra om
deras helgplaner, som innebär att supa, i detalj. Det
är då man börjar känna sig sådär ensam och utanför
.

Men det kändes i hjärtat när man inte ens blir till-
frågad att följa med, eller komma förbi.

Men det gäller även mina vänner. Jag blev ledsen
igår när alla träffades, men ingen förmådde sig
att lyfta luren och fråga om jag och Cleo ville följa
med. Det känns trist. Trist att alla tar förgivet att
man inte kan eller vill eller orkar, fast jag sagt att
dom mer än gärna får ringa och höra åtminstone.
Vill jag inte så säger jag det. Inte mer än så.

Sen är inte jag den långsinta typen, och jag är inte
sur eller arg. Jag tycker bara det är tråkigt. Och
jag blir ledsen. Men ja, vi vet ju alla att det går över.
Igen. Som alltid. För sån' är jag!

Så nu vet ni. Ibland låter det värre än vad det är.
Eller gör det det?

Hur hade ni reagerat i en sådan här situation?

Hejdå!



P.s. Tack för dom söta kommentarerna! Men som sagt,
ibland låter det värre än vad det egentligen är. Eller?
D.s

Ordet ensam.

Slår man upp ordet "ensam", eller "utanför", ja,
då dyker mitt face upp. Det är sant! Googla!
Haha, nädå.
Men det är så jag känner mig.

Jag och M har en dålig dag. Alltså småtjafs hela
tiden. Och jag vill bara komma ifrån en stund.

Jag var nyss på promenad med Cleo, och det var
väldigt skönt att komma ut en sväng. Jag passade
också på att ringa Sara då. Och det var så jag
blev ännu mer ledsen.

Min låtsaspappa skulle egentligen komma hit idag.
Fast jag har inte hört av mig, och han har inte
hört av sig. Men vi hade sagt att han skulle komma
idag för att fira mig.
Men det visar sig att han minsann är med systrarna
idag istället. Dom har visst varit på Tuna Park.
Och jag såg på facebook att både Sara och Ulli
kommit hem med nya skor. Och om jag gissar rätt
så är det inte dom som betalat dom själva.
Känns roligt att dom får presenter, fast det är jag
som fyllt. Kan ju även passa på att nämna att jag
fortfarande inte fått en enda present. Inte av
någon. Eller ja. Ett 6-pack med 25cl cola i glasflaska
av M då, men jag vet inte om det räknas.

Det värsta är ändå att jag har ingenstans att "fly",
när jag känner att jag behöver komma ifrån. Enda
alternativet jag har är att gå ut och gå. Men jag har
ingen lust att gå och gråta ute i allmänheten.

Mamma ska nog komma imorgon en sväng i alla fall.
Men känner jag henne rätt så lär hon ju ställa in.

Man är inte så viktig längre. För någon.
Eller jo, för Cleo. Tur det.

Hejdå.

Än en gång.

Sitter här och funderar lite på allt möjligt.
Och än en gång har jag kommit fram till
att jag känner mig ganska så ensam. Och
det är så trist att känna så.

Via familjeliv har jag fått kontakt med en
jättehärlig tjej. Vi mailar till varandra varje
dag, och vi tänker lika och hon är störtskön!
Kruxet är bara att hon bor 16 mil här ifrån.
Det är ju inte så långt. Men för mig, som inte
har något körkort är det en bra bit.
Och nu har ju vi, i och för sig, inte kommit så
långt i vår "relation" att vi bestämt att vi ska
ses. Men om vi ska ses, så hade det ju varit
lättare om jag hade körkort.
Jaja, det bekymret får vi ta tag i då, i så fall.

Blev lite ledsen idag också. Såg att tjejerna
hade träffats idag, men det var då ingen som
hörde av sig till mig, fast dom vet att jag har
skjuts på fredagar eftersom att M är ledig då.
Känns lite trist, eftersom att jag hungrar efter
att träffa min girls.

Idag har jag i alla fall varit hos tandläkaren.
Det gick bra. Men jag blev 704:- fattigare.
Jaja, nu är det gjort i alla fall.

Nu ska jag kramas med M en stund. Och sen är
det nog dags att amma igen.

Hejdå!

Det händer grejer!

Erica! Här finns min förlossningsberättelse, den korta
versionen.
:D
Längre version kommer vid efterfrågan! (;



Nu har min underbara Cleo slocknat på golvet på sitt täcke
framför tvn. Sötnöten!
Hon har utvecklats så himla mycket! Hon "pratar" massor.
Och hon har nästan hittat tummen på riktigt nu.
Idag har hon börjat vända sig på sidan igen, fast med en
annan taktik.

Och jag och min BVC-sköterska tror att det är tänder på G.
Tidigt tänkte jag, men bvc-sköterskan sa att det kan vara
tänder och att barn visst kan få tänder såhär tidigt. Det är
inte jättevanligt, men det förekommer absolut.

Cleo "tuggar" på händerna, mig, M, kudden, bärselen osv,
och så dreglar hon jättemycket.
Vi får väl se. Imorgon ska jag inhandla en bitring i alla fall.
Såg att MAM hade en med hållare till, så det blir en sådan.
Den var fin också, och inte alls dyr. 67,50:- tror jag den
kostade.

Var hos gyn igår. Allt ser bra ut, men torra slemhinnor så
in i norden. Inget ovanligt, gynekologen, så det var ju
skönt. Men jag har även bakterier och det är inte heller
ovanligt när man har såhär torra slemhinnor, så det har jag
fått medicin för. 
När jag kom hem så började vi packa. Vi gjorde klart 
vardagsrummet.
 
Idag har vi fortsatt packa. Det är inte så mycket kvart nu.
ÅH! Jag hoppas hoppas att vi får flytta 1 Januari! Håll
tummarna!

Nu ska jag göra mig något att äta. Är så himla hungrig.

Och snart kommer nya bilder och filmer på lillhjärtat.

Hejdå!


Min underbara dotter!

Här får ni se Cleo in action! 091105



Mammas fina! <3

Hejdå!

Minnen.

Jag sitter här och har en liten... jaa? Vad har jag?
Svacka? Nostalgitripp? Stund av nedstämdhet?
Saknad? Längtan? Lycka?

Jag sitter och kollar bilder och tänker tillbaka på
förlossningen. Jag har ju fortfarande ingen att
prata om den med, och jag har ännu inte hört av
barnmorskorna som var med under fölossningen.
Ska ringa till dom imorgon igen, och påminna om
att jag vill gå igenom den.

Jag blir alltid lika sentimental (där var ordet jag
sökte!) när jag tänker tillbaka på förlossningen
och tittar på bilderna. Jag vill liksom tillbaka. Jag
vill göra det igen! Jag vill få upp Cleo på magen
och bara känna den där lyckan igen.
Samtidigt som jag vill göra om, göra "rätt". Inte
för att jag gjorde nåt fel, men jag vill "starta" av
mig själv. Fast jag vet att jag gjorde ju det, i och
med att vattnet gick. Men jag vill att värkarna ska
komma av sig själv.
Och jag vill orkar krysta. Nog för att jag orkade,
för jag slapp ju sugklockan, men dom var ju tvugna
att hjälpa mig med yttre press, för att jag var helt
slut.
Jag vill ha kvar Cleo i rummet en längre stund än
bara nån minut, men det var ju nödvändigt att
springa iväg med henne en liten kortis.

Fast att först få ha henne på magen en sväng och
känna den där lyckan, för att sen vara panikslagen
för att dom sprang ut  med henne en snabbis, och
undra vars mitt barn är, om allt är bra, var fan det
jobbigaste jag varit med om tror jag!
Men allt var ju bra, det var ju bara fostervatten som
dom var tvugna att få ur henne. Men det visste jag
ju inte just i den stunden.

Jaa... Minnen har vi gott om. Och jag är så glad över
att M faktiskt fotade så pass mycket, och att han
till&med filmade lite. Jag önskar nästan att han filmat
lite mer.

Nej. Nu ska jag nog gå och lägga mig med min
underbara familj som ligger inne i sovrummet och
sover så sött.

Jag älskar min Cleo och min M mer än något annat
i detta universum!


Hejdå!

Den bistra sanningen.

Vaknade tidigt idag. Ganska skönt, men fy vad
trött jag är. Men Cleo ville inte ligga och dra sig
i sängen lika länge som jag, så det var bara att
lyda och gå upp.

Gick, i vanlig ordning, in på Aftonbladet och möttes
av detta:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/detarbetslosasverige/article6134698.ab

Det hade kunnat varit om mig. Eller om dig. Eller
om Sara. Eller om Ulli...
Det är såhär det ser ut nu. Det är så tragiskt.
Att få jobb är inte längre en självklarhet, nej, man
ska ha en jäkla tur om man ska få jobb i den här
staden.

Hejdå.

Inget BVC.

Glömde förresten berätta att Cleo slapp ta sina
vaccinationer idag. Hon skulle ju egentligen ta
sina 3-månaderssprutor, men min underbara
bvc-sköterska var sjuk, så vi slapp. Ska dit nästa
tisdag istället.

Hejdå!

Födelsedagen!

Jaa, jag har inte så mycket att berätta om dagen,
då jag inte har gjort nåt speciellt.
Eller jo, Sara och Ulli med vovven var ju här!
Och så har jag pratat med min farmor i telefon, och
med min faster. Det var faktiskt mysigt.
Vi ska nog åka upp och hälsa på efter nyår nån gång.
Och om inte M kan följa med, så åker nog jag och
Cleo själva. Men bara över en helg eller nåt.

Jag bjuder i alla fall på lite bilder från dagen.



Sötbeagel! :*



Cleo och vovve blir kompisar! :*



En mycket nöjd mamma! :*

Nej, nu ska jag, dagen till ära, ta en varmdusch!

Hejdå!


Det okända.

Här om dagen så pratade jag och Sara om
självmord och döden.
Hon berättade då om hennes mentor som
hon hade på en praktikplats hon fått
via skolan när hon gick på hotell & restaurang-
linjen på Täljegymnasiet.
Han jobbade som kökschef på Park Hotell i Södertälje.
Han tog livet av sig i han och hans sambos
badrum genom att skjuta sig själv i skallen med
en hagelbössa eller liknande.

Det är om han och hans familj på "Det Okända"
nu på tv4+.

Är inte det läskigt?!
Bara här om dagen pratade vi om honom för
första gången på flera år, och nu är det om honom
på ett utav "mina" program!

Jag är övertygad om att det inte bara är ett
sammanträffande.


20 min kvar som 22.

Yes.
Fyller år om 20 minuter. För i skrivande stund är
klockan 23.40.

Min önskelista:
Iphone
Pengar
Presentkort på HM, Gina osv
Coca Cola

Sen så var det väl inte så mycket mer.
En hårfärg vore ju inte helt fel.

Nu ska jag amma min fina fina Cleo.

Hejdå!


Fira mig?

Näej. Tror inte det blir något av det faktiskt.
Mitt humör är typ skit. Men jag har världens
sötaste Cleo i alla fall, som gör mig så lycklig
när hon ler mot mig!

Igår var jag och Cleo hos Hanna och hälsade
på. Det var jätteroligt att träffa både henne
och alla pojkarna.
Shit vad E och A har blivit stora! Jag satt ju
där och hade tårar i ögonen för att dom var
så himla fina och söta. (Tack alla hormoner som
gör att man grinar för minsta lilla!
)

I dag, eller ja, nu i helgen så hade jag ju tänkt
att vi skulle göra något riktigt mysigt och roligt.
Vad vet jag inte, men något i alla fall. För jag
fyller år på måndag, och vi har inte firat M
ordentligt heller, och han fyllde ju i oktober.
Nej, nu blev Cleo lite ledsen. Nappen har åkt
ur munnen.

För övrigt så har hon fått nån hosta, och så har
hon blivit snorig igen. Eller hon har varit det ett
tag nu, men det blev bättre under veckan.
Usch! Jag vill inte att hon ska bli sjuk!

Nej, nu ska jag nog försöka hitta något att äta.

Hejdå!

Bajsar man på förlossningen?!

Haha! Jodå, dom flesta gör det.
Vill ni veta mer om vad som händer under och efter
en förlossning, alltså sanningen? Det där som ingen
pratar om?
Läs då denna blogg som är helt fantastisk:
http://bajsarmanpaforlossningen.blogg.se

Såhär snygg kan man vara under en förlossning
också:



Så nu vet ni!

Hejdå!

Några saker som hunnit irritera mig, bara idag.

Idag har jag och Cleo hängt med Hanna, Sara, Ulli
och Thompson
! Det var kallt men roligt.
Fast sen tyckte inte Cleo det var så roligt efter vi
sagt hej då till Hanna, som skulle tillbaka till skolan.
Hon bestämde sig för att skrika. Ovanligt, tänkte jag
då. Lilla skruttan var inte alls nöjd. Hon var minsann
hungrig.
Så vi skyndade oss hem till Sara, där Ulli, vovven och
hon satt och hängde.
Cleo blev nöjd efter lite mat i magen, och sen
tvärslocknade hon på mitt bröst. <3

Men en sak som jag irriterar mig på något enormt är
alla dessa jävla gamlingar med antingen kundvagnar
eller rullatorer! Dom kör på en som att man inte finns.
Eller så blänger dom argt på en, fast man står typ i en
hylla eller i en vägg och försöker hålla sig undan med
barnvagn och hela köret.

En annan sak som irriterar mig är när, oftast älder,
alltså 35+ och uppåt, stirrar på en som att man har
misshandlat sitt barn, när hon ligger i vagnen och skriker.
Dom där dömmande blickarna, och ja, jag har faktiskt 
sett en och annan som har skakat på huvudet åt mig.
   
En gång, på coop på sveaplan, sa en gubbe åt mig att
ta upp mitt barn, fast jag stog med varukorg i ena handen
plånbok i andra, samtidigt som jag skulle betala.
Då svarade jag att jag inte hade två extra armar. 
När jag betalat och packat varorna lite snabbt i kassen,
tog jag självklart upp Cleo för att trösta henne.
Då kommer en surtant fram och säger:
- Ja, man blir ju så irriterad när dom ligger där och bara
skriker
!
Varpå jag svarar:
- Vad tycker du jag ska göra? Slänga fram tutten i kassan
och amma henne här
?!
Hon ler då och säger:
- Men hon är ju för söt!
Jag blänger ilsket på henne och försöker storma där ifrån
så gott jag kunde, med barn i famnen, vagn att köra och 
kassen slarvigt inslängd under vagnen. 

En till sak som är grymt irriterande är alla dessa människor
som absolut inte borde arbete med det dom gör.
Exempelvis oempatiska och otrevliga sjuksköterskor.
Fick tala med en sådan idag, när jag ringde 1177.
Hon tyckte jag egentligen skulle skylla mig själv, som inte
fått tag på min vårdcentral efter att jag missat min läkartid
i morse för att jag försov mig.
Visst, i vanliga fall kan jag hålla med, men inte efter att jag
förklarat att jag fick somna runt 04-tiden inatt, eftersom att
min dotter grät fram tills dess.
Då är det inte konstigt att man försover sig. Och det är ju
inte mitt fel att jag inte fick tag på vårdcentralen igen.

Fick, efter mycket om och men, en jourtid ikväll.
Och då kommer vi in på ytterligare en sak som irriterar mig.
Nämligen att bara för att jag är tvungen att ha en jourtid, så
är det dubbelt så dyrt. 300 kr för att bli klämd på magen och
stucken i fingret, och sedan få höra det jag redan visste, att
jag förmodligen har urinvägsinfektion och sedan få ett recept
på Selexid för det...
300 kr!! Inte mitt fel att jag inte fick tag på vårdcentralen
igen ju. Inte mitt fel att jag måste ha antibiotika snabbt vid
tecken på UVI pga känsliga urinvägar och njurar!
Jaja, nu är det fixat i alla fall.

Det var väl min dag i korta drag.

Hejdå!

- Mama!

Haha, åh mitt mammahjärta smälte idag!
Jag vet att Cleo inte kan prata än, för hon är bara
11 veckor gammal.
Men idag lät det verkligen som att hon sa
-Maamaa!
Flera gånger! Haha, klart jag tog åt mig! (;

Ska bli roligt sen när hon säger det på riktigt!

Min lilla sötnöt! <3

Hejdå!

Framsteg.

Vet ni?! Min dotter är så himla duktig!
Hon kan nu vända sig från rygg till sidan!
Det började hon med i söndags.
Jag blir så stolt så jag vet inte vars jag ska
ta vägen!
Min lilla bebis börjar bli stor!

Annars så har vi hängt med Sara, både igår
och idag. Mycket trevligt! Det är så roligt att
göra saker och träffa folk. Jag tror jag behöver
mer av sådant!

Imorgon kommer ju Ulli och hennes vän hem!
Underbart att få träffa henne igen! Saknar
den bruden väldigt mycket.

Jahapp. Borde väl kanske äta något. Men vad?
Jag hatar att försöka komma på vad vi ska äta.
För det jag vill äta, kan jag inte äta.

Nej, nu ska jag väl försöka fixa nån föda.

Hejdå.

Farsdag!

Grattis min underbara M på farsdag!



Jag älskar er!

(Många tankar går självklart till min egen pappa.
Jag saknar dig så otroligt mycket!)


11 veckor!

Ja, herregud vad tiden går fort! Det är helt sjukt!
Cleo blir idag hela 11 veckor gammal!
Min lilla fina älskling!

Annars så tog vi en liten sovmorgon i morse.
M gick upp runt halv två. Jag och Cleo gick upp
ur sängen halv tre. Vi har myst hela dagen i sängen
med massa mysamning och små powernaps.

Men man känner sig rätt slapp och seg efter en sådan
här dag. Men jag njuter av varje sekund.

Och angående förra inlägget, om svininfluensan, så
har jag funderat lite, efter att en, omogen, anonym,
kommenterade och sa att jag var fånig, eller vad det
nu var.
Ja, visst jag kanske är löjlig som inte vill att min
dotter skall ha närkontakt med personer som inte har
vaccinerat sig. Men då får jag vara det.
Jag är nog inte lika löjlig när det visar sig att massa
spädbarn dött av svininfluensan.

Cleo är min dotter, och jag gör allt för att skydda
henne från allt som jag tror är skadligt för henne.
Jag tänker inte utsätta henne för onödig smitta.

Så jag står fast vid att alla ovaccinerade kommer inte
få ha närkontakt med mitt barn.


Ni får tycka att jag är hur löjlig som helst.
Men det är faktiskt mitt och M's barn och våra regler.

Jag önskar att det gick att välja att inga anonyma får
kommentera. Har man något att säga, eller anmärka på
så ska man fan stå för det också!


Hejdå.

Pest eller kolera?

Jag sitter här och läser och läser om denna jävla
svininfluensa. Usch. Jag mår faktiskt skit när jag
tänker på att det finns en risk att Cleo kan bli
sjuk. Det känns hemskt!
Hon är ju så liten, och alltså livsfarlig för henne.

Och då tänker ju jag rent spontant att vi, alltså
jag och M, ska vaccinera oss för att skydda Cleo.
Men det känns inte heller bra. Det känns faktiskt
skitläskigt att spruta in ett sådant nytt vaccin i
kroppen.

Men vi har ändå bestämt oss för att vaccinera oss.

Och efter att vi vaccinerat oss, så kommer igen
ovaccinerad att får träffa Cleo. Punkt slut.

För då känns det bara helt onödigt om vi vaccinerat
oss och hon ändå riskerar att smittas och bli jättesjuk.

Så nu vet ni.

Hejdå.


God natt min skatt!

Just nu så sitter jag med mammatårar i ögonen.
Sådana där tårar man får när man ser sitt barn
och bara överväldigas av lycka och kärlek.
Herregud vad jag älskar min fina, fina, Cleo!

Hon har legat på golvet, själv, och tittat på tv
ett tag nu. Hon har haft nappen i munnen hela
tiden och varit helnöjd.



Efter en stund blev hon lite trött. Hon totalslocknade. Själv.
För allra första gången!
Min lilla, fina, älskade, underbara dotter!



Som sin mor... Somnar framför tvn!

Nu verkar det dock som att det kan vara matdags.
Ska flytta henne till sängen och amma henne.
Borde nog också försöka kränga på henne en pyjamas,
för det är inte så varmt i sovrummet.

Hejdå!


Kärlek!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥







♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥


Jävla skitkväll.

Pissböghorkväll.

Ingen mat. Bara griniga miner och gnäll.
Jag känner mig hängig och har grymt ont
i huvudet. Och jag vill bara gråta. Så jag
tror faktiskt att jag ska ställa mig i duschen
och göra det nu.

Jag är så hungrig, men ingen mat har vi
hemma som jag kan äta.
Eller, vi har, men det är nedfryst, och jag
orkar faktiskt inte tina skiten.

Sådan här kvällar vore det underbart att
bara kunna dra iväg och köpa någon form
av snabbmat. Men neeejdå.

Fittkväll.

Hejdå.

Kan det inte bli januari snart?!

Åh!
Längtar ihjäl mig tills vi flyttar! Jag vill bara
bort från den här lägenheten. Den är mörk
och trång. Dåligt planerad.
Men samtidigt är den ju mysig.

Men den nya... Åh den är så fin!
Stor och ljus och fin och fräsch! Med badkar
till&med!
När vi har flyttat så ska jag och Cleo bada
minsann!

Idag var vi på BVC. Herregud vad min underbara
växer! Hon är idag 10 veckor och 3 dagar.
Hon är 60 cm lång och väger 5640 gram.
Hela 10 cm längre än när hon föddes. Det går
så fort, så fort. Man hinner knappt med. Och
man hinner knappt njuta!



Annars så har dagen varit rätt jobbig, för jag
är väldigt trött... Och Cleo har varit ganska så
gnällig idag.
Just nu är M ute och går med henne i vagnen,
så jag får ladda batterierna lite. Jag har ju en
hel kväll och natt kvar, innan jag förhoppningsvis
får sova ett par timmar i alla fall.

Nu ska jag lägga mig en stund. Det behövs.

Hejdå!

 


Tänd ett ljus.

Vi har fortfarande inte varit på kyrkogården...
Jag vet inte när vi ska hinna. Det blir i alla fall
inte i Södertälje.
Kanske vi hinner imorgon?

Jag saknar min pappa så mycket så det
gör ont.

Hejdå.

<3 <3 <3

Bjuder på lite bilder från idag!









Åh! Fyfan vad jag älskar min underbara dotter! <3
Sitter ju här med lyckotårar i ögonen.


Hejdå!


När Cleo själv får bestämma!

Jaa, då blir det inte många timmars sömn på
nätterna inte.
Hon somnade ju bra igår kväll runt 18-tiden.
Sen vaknade hon runt 20-tiden och ville äta.
Sen sov hon en stund till. Sen runt 23-tiden så
tyckte hon att det var dags att gå upp. Men
både jag och M tyckte att hon skulle sova lite
till. Så först försökte jag övertala henne, men
icke. Och då försökte M övertala henne, men
det gick inte heller.
Så M gick och la sig, medans jag och Cleo var
uppe och nattsuddade.
Det var mycket gnäll, för Cleo var egentligen
väldigt trött, men det ville hon inte erkänna.

Runt 03-tiden dock, så gick hon med på att somna
i min famn.
Men idag vill hon inte heller sova. Inte så länge
det finns en möjlighet för hennes kära mor att
sova samtidigt i alla fall.

Hon lär ju somna på vägen till Bvc, som vi ska
till om en timma... Men då kan ju inte jag sova...
Busunge!

Jaja. Nu ska jag kika mina auktioner på tradera.
Hoppas någon har budat på nåt!
(Hanna lär känna igen typ allt där! (; )

Hejdå!

RSS 2.0