BILIX

Jodå.

Har hängt hos Sara hela kvällen.
Det var roligt. För sen kom Ulli också. Så vi firade henne lite.

Mår bättre nu. Men jag får se vad doktorn säger imorgon.
Bara jag inte behöver ta fler blodprover och fler undersökningar.
För jag orkar inte.
Jag orkar inte med det här. Det var ju inte såhär det skulle bli.
Men nu blev det så, och då vill jag bara att det ska vara över,
så jag kan börja leva igen och så att jag kan försöka bearbeta detta.
Så jag hoppas att det är goda nyheter imorgon, och inga fler läkarbesök.
Det är jobbigt nog som det är...

Men ett friskhetstecken är ju i alla fall att jag börjar känna mig sugen på att
göra saker. Det är bara orken som ska komma tillbaka.
Och att man inte bryter ihop hela tiden. För risken finns att jag gör det.

Och jag vill verkligen komma på hanikis barns dop. JAG VILL!
Men kan jag? Orkar jag?
Och det vore så skämmigt om jag bryter ihop där. För jag vet att
risken blir större när jag är runt barn. Men jag älskar ju haniki och barnen.
Jag vill ju inte missa detta.
Så jag hoppas doktorn säger att det som pågår nu är normalt, och att jag kan
börja leva igen. Eller hur jag nu ska förklara.
För jag vet ju redan vad jag ska ha på mig på lördag i så fall.

Nåväl.
Funderar på att rensa min garderob och sälja det jag inte använder.
Men det finns ju massa fint där, som jag vill använda, men aldrig får tillfälle för.
Jobbigt det där.
Men pengar behöver jag. Och mer plats i min garderob.

M är det bästa som finns. <3

Jahapp.
Ska väl sova snart. Om jag kan.
Kunde ju inte inatt. Eller jag ville inte. Eller jag vet inte.
Jag har bara fet ångest ibland.

Hejdå.