För ett år sedan.
För exakt ett år sedan, så fick jag och M reda på
att jag var gravid.
För exakt ett år sedan så förändrades mitt liv helt
och hållet.
För exakt ett år sedan så började vägen till total
lycka!
Jag minns att jag gjorde testet på morgonen. M
var på jobbet och jag var rätt nervös.
Jag ringde och frågade honom om jag verkligen
skulle göra ett test. Det tyckte han.
Så vi lade på luren, och sedan så gjorde jag det.
När väntetiden var slut så tittade jag på testet.
Det var två streck där. Men jag visste inte om jag
vågade lita på mina ögon. Så jag fotade testet
med mobilen, och MMS:ade till M. Svaret jag fick
var: "Ja, nog är det ett streck där".
Då började jag fnittra hysteriskt. Haha!
Jag ringde till M och vi pratade länge då.
Dagen efter så gjorde jag ett digitalt graviditetstest.
Där kom det upp "Gravid". Det var ingen tvekan om
saken längre.
Även om det var oväntat så var det otroligt
välkommet!
Hejdå!
Vecka 39 (38+0), 13 dagar kvar! (14 dagar till 1 september).
Efter att inte ha fått sova en enda natt på säkert 2 veckor,
ringde jag tillslut till MVC igår. Dom sa att jag genast skulle
ringa förlossningen för att få hjälp.
Fick komma dit på en gång (ca 10.30 på förmiddagen).
Väl där gjordes ctg och det togs blodtryck och urinprov, i
vanlig ordning.
Lågt blodtryck, men det andra såg bra ut.
Läkaren kom. Helt underbar var hon! Hon förstod mig
utan att jag egentligen behövde förklara så mycket.
Hon gjorde en vaginal undersökning, och det visade sig att
jag var öppen för ett finger, vilket är ca 1 cm, men att det var
lite kvar på livmoderhalsen. Men jag fick en hinnsvepning,
och fy vilken värk jag fick direkt efter det. Men bara en...
Efter det så frågade läkaren om jag ville göra en viktuppskattning
på bebisen, och det ville jag såklart.
Hon väger nu 3100 gram, vilket är precis på medellinjen för denna
vecka. Så det var ju skönt att höra! Och bebisen är fixerad! WOHO!
Men!
Jag har ganska lite fostervatten. Precis på gränsen för att läkaren
skulle tycka att det var okej. Så hon sa att det var en himla tur att
jag ringde in och kom in.
Så på fredag ska vi tillbaka dit kl 9.00 för en ny bedömning.
I värsta fall kan det vara så att jag får bli igångsatt av medicinska
skäl. Men om allt ser bra ut då, så kommer jag få en tid 1/9 för
att se vad man ska göra, så jag slipper gå över tiden, eftersom
att jag mår så pass dåligt.
Fick med mig en så kallad "sovdos" hem. Så jag har faktiskt
fått sova inatt. Om än lite halvkasst, så är det bättre än inget alls!
Fast jag tog ju bara värktabletterna, för jag var så trött så jag
kunde somna av mig själv.
Så nu hoppas vi att förlossningen drar igång snarast! Helst
innan fredag!
Läkaren sa att hon skulle bli minst lika glad som jag om det
drog igång snarast.
Tror att slemproppen håller på att lossna nu... eller vad det är.
Nåt är det som händer i alla fall!
Men jag vågar ändå inte hoppas på för mycket... Jag kommer bara
bli besviken då.
Och idag jobbar M. Känns tungt att vara ensam. Men jag ska fördriva
tiden med att diska och städa, sen ska jag bara vila.
Men nu vet ni. Håll tummarna för mig nu!
Hejdå.
Vecka 38 (37+0), 20 dagar kvar!
Jag kan inte sova, jag kan inte röra på mig, jag orkar
inte med nåt!
Och jag längtar efter henne så jag håller på att gå
sönder!
Men igår gjorde vi massa mat, till sen. Efter hon har
kommit. Massa gott. <3
Vi höll på att laga mat från 16.00 till 22.30 ca. Men det
var skönt! För då gjorde man nåt av den dagen iaf.
På kvällen sen fick jag massa förvärkar. Blev så himla
glad, och hoppet tändes... för att sedan slockna igen då
allt gick över. Så nu har jag gett upp.
Det kommer inte komma nån bebis. Jag lär ju åtminstone
gå över 2 veckor och få bli igångsatt. Det är så det känns.
Skit.
Nej, nu ska jag gå och krama min älskling. Han tar så väl
hand om mig! <3
Hejdå.
Vecka 37 (36+4), 23 dagar kvar!
Jag menar inte att skrämma iväg nån.
Jag är bara så less. Jag har så ont, men inget händer.
Varje gång det sätter i gång med onda förvärkar så blir
jag hoppfull! Jag är liksom redo och aspeppad! Men sen
slutar det lika tvärt som det kom, och besvikelsen är total.
Och så har jag ont på grund av hemsk foglossning. Går
ungefär lika snabbt som en snigel, och måste stanna och
vila hela tiden. Dels för foglossningen, dels för sd eller
förvärkar.
Och jag vaknar varje timma ungefär. Om det inte är för att
jag måste kissa, så är det för att jag rör på mig.
Okej att vakna på nätterna, men det är fan inte roligt att¨
vakna av att man har ont.
Jag kan inte sitta bekvämt heller...
Jaa, det är ett enda elände det här! Håll tummarna för att hon
kommer, ja helst nu, eller snart, för jag längtar efter henne,
och jag längtar efter att inte ha ont varje natt och dag.
Och jag saknar verkligen mina vänner. Jag saknar att kunna
vara med och göra saker. Jag vet att jag sagt ifrån, för att jag
inte orkar, men samtidigt blir jag ledsen för att ingen hör av
sig, eller frågar om jag vill haka på.
Haha, jag säger emot mig själv hela tiden. Jag är svår att
tillfredsställa!
Nej, nu ska jag gå och städa. Eller nåt.
Hejdå.
Vecka 37 (36+2), 25 dagar kvar!
Jahapp.
Andra besöket på förlossningen här om natten och återbesök
dagen efter. Men ingen bebis.
Nej, anledningen till att vi drog dit var och är för att jag hade/har
så ont i vänster sida av ryggen. Det strålar ut i sidan, ner i magen.
Men inget var fel. Inget fel på bebis, och inget fel på mig eller mina
njurar, så det var ju skönt!
Men dom trodde det berodde på foglossningen, som gjort att jag
belastar ryggen fel. Eller att det är mina muskler som värker.
Det typiska är att jag har gott om sammandragningar, och även
förvärkar, men inte sjutton hade jag en enda när vi var där uppe.
Varken på natten, eller dagen efter. Dom lär ju tro att jag ljuger!
Haha!
Nej, jag är så otroligt nere just nu... Jag håller på att längta ihjäl
mig efter Cleo. Väskorna står packade, och jag letar tecken på
om det är nåt på gång, men icke. Blir lika glad varje gång jag får
en förvärk som gör ont, för att efter en stund bli ledsen och besviken.
Jag vill inte höra av NÅGON att jag har ett par veckor kvar, att hon
kommer när hon är redo, eller liknande "uppmuntrande" kommentarer!
Jag vet att det är vanligare att man föder efter beräknat datum som
förstföderska, men saken är den att förlossningen kan starta redan nu,
och hoppet är det som gör att jag ens orkar gå upp på morgonen/förmiddagen.
Tänk att man kan längta så mycket efter att ha så ont. Är det inte sjukt?
Annars så har jag, som sagt, förvärkar och sd (=sammandragningar),
grym halsbränna, en mage som gör lite som den vill, foglossning utan
dess like, ont i ryggen, nere, deppig, tjock och tung. Plus att jag har en
rumpa i lungan (oftast).
Men det är häftigt att känna dom olika kroppsdelarna i magen!
Och samtidigt som jag saknar folk, och mina vänner, så orkar jag inte.
Jag orkar inte träffa någon egentligen. Inte så roligt att sitt och försöka
vara munter och trevlig när man egentligen bara vill spy på allt och alla.
Värst är det att träffa föräldrarna och M's familj. Inte för att dom är dumma
eller elaka, jag vet att dom bara menar väl, och jag tycker otroligt mycket
om dom, MEN dom, (okej, inte M's pappa, och hans mamma är rätt
förstående också), tror att dom veeet hur det känns, hur jag känner och så
vidare. (Ni som är eller varit gravida vet vad jag talar om).
Som min mamma sa när jag sa att jag bara vill ha ut ungen nu:
- Hon kommer när hon är redo. Du kommer säääkert gå
över tiden med många dagar!
GAH! Inte en kommentar att rekomendera att säga till en höggravid
kvinna.
Lika irriterande, (förlåt ni som sagt så, men jag måste vara ärlig),
är det när folk säger:
-Åh! Kan hon inte komma nu?! Jag längtar såååå mycket
tills hon kommer!
JAHA?! Vad tror ni att jag och M gör då?!
Eller när folk säger hur jag känner under graviditeten,
eller inför förlossningen! Det gör mig galen.
Eller folk (förlåt alla ni som gjort så, jag vet att ni menar väl) som
ska försöka "lära" mig saker om graviditet och dyl. Exempelvis vad
preeklampsi är. (Havandeskapsförgiftning). Eller vad en förvärk är.
Eller vad en slempropp är.Eller vad ctg är. Och så vidare.
Jaa, ni fattar.
Förlåt att jag är så bitter, men jag är så less.
Gud nåde den som kommer med "goda råd" om bebisen sen
när hon är här, om jag inte själv ber om råd.
Och Gud nåde den som sliter henner ur mina eller M's armar,
vagnen, babyskyddet osv, utan mitt tillstånd.
Och Gud nåde den som pussar på henne, om det så bara är
på hennes hand, den första tiden!
Jaa, det finns mycket mer som jag inte vill att folk ska göra, men
det tar vi när situationen uppstår.
Jaa, ni ser, tiger/lejonmamman är redan här! (;
Justja! Anledningen till att jag skulle blogga var att jag skulle
berätta om en genialisk idé jag fick tidigare idag!
På min nya mobil kan man blogga direkt med mobilen genom
ett smidigt program, fast i en annan bloggportal.
Kul! tänkte jag, då kan jag ju (innan det blir för jobbigt och intimt)
blogga direkt från förlossningen!
Men grejen är ju den att man inte får ha på mobilen på förlossningen.
Så ni får inte vara med! ;D
Jaja. Hoppas nån fortfarande läser. Har ju varit dålig på att blogga
nu på sistone. Förlåt.
Hejdå!
Vecka 36 (35+6), 28 dagar kvar! Nu är jag less!
Anledningen till det är att jag är så himla less nu.
Det känns som att jag kommer vara gravid i evigheter!
Det kommer inte komma någon bebis. Jag kommer
gå runt och ha ont och vara tjock i resten av mitt liv!
Så känns det.
Alla andra säger: Åh! Baaara 28 dagar! Det är ju ingenting!
Jag säger: Prova själv att gå runt såhär, då är 28 dagar en
evighet!
Och det folk inte tänker på är att det är det beräknade datumet.
Jag skulle ju kunna gå över tiden också. Men håll tummarna
att jag slipper det!
Vi hoppas på att hon kommer nu, när som helst!
Annars så har min laptop gått sönder igen. KUL!
Pissdator!
Så nu måste vi lämna in den igen. YEY! 4 veckor till utan den.
Och 2 pers på en laptop i 4 veckor... SKOJ!
Men jag fick ju mobilen till sist i alla fall.
Fast garanti och kvitto var inte med som det stod i annonsen, och
inget minneskort heller. Men jag orkar inte bråka med den där
idioten nå mer. Så det får va.
Annars så.... Jaa... M har ju semester, och det är underbart att
ha honom hemma! <3 Ser inte fram emot när han ska börja jobba
sen igen... Men men, den dagen, den sorgen. Och förhoppningsvis
så är Cleo här då!
Nu ska jag gå och tycka synd om mig själv i M's famn.
Hejdå.
Vecka 35 (34+1), 40 dagar kvar!
Jag håller på att bli knäpp. Och bra mår jag inte.
Ont i huvudet och mår illa. Ingen aptit, och det är
varmt som satan.
Magen krånglar och kissar gör jag hela dagarna.
Och längtan efter henne är outhärdlig!
Blä.
Sen köpte jag ju en ny mobil från blocket i fredags.
Skit bra tänkte jag, och betalade och så. Han som
sålde den var skittrevlig och jag skulle ha mobilen
senast idag, eftersom att han påstod att han skickade
den i fredags.
Ingen mobil har kommit.
Men jag smsade honom idag, och han svarar ju iaf.
Ett gott tecken. Han skulle höra av sig sen, med bevis
på att han har skickat den.
Och ja, jag bad om att han skulle skicka det rekomenderat,
men han ringde upp när han hade skickat det, och sa att han
inte alls skickat rekommenderat, efter som det var så dyrt.
Jahapp, det är väl jag som betalar frakten?
Jaja, gjort är gjort.
Vi får väl se vad han säger sen.
Nu ska jag klä på mig i denna hetta. För jag och M ska åka till
mesta.
Hejdå.
vecka 34 (33+3), 45 dagar kvar!
För att stilla min bebislängtan lite så gjorde jag idag
iordning vagnen. Men snarare så blev längtan större...
Men visst är den fin? Och visst ser det mysigt ut?
Åh! Snart... Snart...
Gäller bara att hålla ut nu!
Eftersom att klockan är 00.51, så ska jag försöka sova nu.
Hejdå!
Vecka 34 (33+2), 46 dagar kvar!
Usch och fy vad jag är otålig och nere...
Jag orkar fortfarande inte göra något. Inte ens diska
och städa, som jag lovat min älskade M.
Men jag orkar inte.
Och så måste jag plugga, men fy vad mycket det är.
Och det är inte så lätt att försöka lära sig något när
man bara är trött och går runt som i en dimma hela
tiden.
Nej. Nu orkar jag inte skriva mer.
Hejdå.
Vecka 33, 52 dagar kvar, besök 2 på förlossningen.
så bestämde jag mig igår för att ringa och rådgöra med
sjukvårdsupplysningen, som kopplade mig vidare till
förlossningen, där jag fick prata med en snäll barnmorska.
Det bestämdes att jag skulle komma upp på en koll.
Allt såg bra ut, fast Cleo's hjärtljud var något höga. Urinprovet
visade på att jag ätit dåligt, vilket nog stämmer, fast jag tycker
att jag äter massor. Visserligen hade jag bara ätit middag igår,
för jag sov hela dagen, eftersom jag knappt hade sovit på
natten.
Hur som helst så ville doktorn och barnmorskan att jag skulle
komma tillbaka idag, kl 08.00, för att kolla CTG igen. Alltså mäta
Cleo's hjärtljud och mina sammandragningar igen. Och jag fick
också order om att äta frukost. Så nu har jag nyss ätit frukost.
Blä. Jag hatar att äta så tidigt. Men men... Vad gör man inte?
Annars så kännse det helt overkligt att Cleo snart är här.
För mig känns det som en evighet kvar. Det känns som att jag
alltid kommer vara gravid.
Men åh vad vi längtar efter vår lilla skatt!
Nej, nu ska jag borsta tänderna och dricka vatten.
Hejdå.
Update kl 10.40.
Nyss hemkommen från förlossningen.
Låg där ensam i ett rum, med CTG-apparaten på magen,
i ca två timmar. Mätningarna var jättebra! Liksom proverna
dom tog igår. Så det var ju skönt att höra.
Det enda var väl att mitt Hb (blodvärde/järnvärde) hade sjunkit
från 130 (vid inskrivningen) till 109 (idag). Sist hos barnmorskan
var mitt Hb på 117. Så nu blir det till att äta järntabletter. Och äta
oftare.
Fick se våran älskling på ultraljud också. Ren överkurs egentligen,
sa läkaren, men hon gjorde det för min skulle så jag skulle känna
mig lugn! Snällt tycker jag!
Cleo var lika fin som alltid! Såg ut som en riktig bebis nu. Ingen
spinkig liten varelse. (;
Allt såg bra ut där också. Så det var väldigt skönt att höra.
Nu vill jag bara att veckorna ska gå, så hon kommer ut till oss,
för vi håller på att längta ihjäl oss!
Nej, nu ska jag äta.
Hejdå!
57 dagar kvar!
ju slut, så vi säger att det är 57 dagar kvar nu! (58 dagar
kvar lördag, och 57 dagar kvar söndag).
Vet att jag inte har uppdaterat på länge, men jag har inte
orkat.
Det har hänt jobbiga saker, och jag har mest hållt mig för
mig själv, och med M och med familjen.
Annars så är jag i vecka 32 idag. Alltså 31+5 (söndag).
Jag lider nåt så otroligt i denna värme som är eller varit!
Jag kan inte göra nåt utan att svetten börjar rinna. Och
sova... det kan jag bara fantisera om! Fast inatt sov jag
hyfsat. Tror det var tack vare åskovädret som kom inatt.
Underbart var det!
Jag är svullen och har ont. Jag känner mig hur tung som
helst, och jag låter lika anfådd som en maratonlöpare, bara
jag i stort sett rör mig. Jag vill att tiden ska gå snabbare!
Men positiva tankar! Bara ca 8 veckor kvar nu! Jaa, nästan
bara 7 veckor kvar! Woho!
Men längtan efter vår prinsessa är inte ens rolig längre! Den
är sådär äckligt otålig! Jag är nästan bara nere för att jag
längtar efter henne så mycket!
Lägenheten börjar bli klar nu. Bara lite småfix kvar.
Alla bebiskläderna är tvättade. Men shit va mycket kläder vi har
i 62-68! Men det är bra!
Var hos barnmorskan i torsdags. Sf-måttet var på 30. Hjärtljuden
var 155 om jag minns rätt. (Orkar inte resa mig upp och hämta
journalen). Allt såg bra ut. Och inga indikeringar på UVI som
vi först trodde.
Jag har bara en bebis som gillar att trycka på min kissblåsa,
och ganska mycket sammandragningar och förvärkar.
Har fått order om att vila ännu mer. Men herregud, ska jag vila
mer så kommer det sluta med att jag blir sängliggandes mesta
delen av tiden. Så jag gör så mycket som jag orkar, och vilar när
förvärkarna/sammandragningarna sätter igång.
Fast det blir ju inga långpromenader, och jag går ju inte snabbt.
Och ska jag nånstans så måste jag ha skjuts, eller i värsta fall
ta bussen.
Jaja.
Finns mycket att gnälla över. Men jag tar inte upp allt här nu.
Jag hoppas i alla fall att alla runt omkring mig kommer respektera
mina och M's regler och vilja. Speciellt när Cleo kommit.
Exempelvis: Vi hör av oss när vi vill ha besök. Och vi vill inte ha
oväntat besök.
Jaja. Gnäll gnäll.
Och bara om graviditeten och allt runt omkring. Men ni får ha
överseende! Det är det enda som rör sig i skallen just nu.
Hejdå!
P.S. Förlåt att jag inte har hört av mig, men jag orkar inte.
Jag ringer när jag orkar. Men ni kan alltid försöka ringa. Jag
svarar om jag orkar, annars så ringer jag upp när jag orkar (;
74 dagar kvar! Myndigheter avklarade!
Börjar ta ut FP från och med 24/8. Skönt skönt!
Och idag , nyss faktiskt, så ringde jag och bokade möte
med mottagningsenheten/familjerätten, för att skriva på
faderskapet. Så nu är väl allt fixat tror jag...
Och just nu är det mycket. Jag är så less på all jävla skit!
Drama hela tiden. Jag orkar inte! Fattar inte folk att jag vill
ha lugn och ro runt omkring mig?!
Skit ner er.
Neej. Om man ska ta och göra nåt vettigt av den här dagen?
Kanske sova en stund, och sen plugga, igen.
Hejdå.
Vecka 30! 76 dagar kvar!
29+0 idag, alltså går jag in i vecka 30 idag, vilket betyder
att det bara är 10 veckor kvar +/- 2 veckor! Herregud!
Men jag är mycket otålig nu, vill bara att sommaren ska
dra förbi så vi får träffa vår älskade dotter!
Annars så har jag lite ont i huvudet nu. Känner mig trött,
men inte sovtrött. Samtidigt så har jag lust att göra något.
Men ingnen ork.
Jag har lovat Sara att folja med ner på stan imorgon. Just
nu känns det väldigt jobbigt, men förhoppningsvis känns
det bättre imorgon.
Jaa, jag har då inget mer vettigt att tillägga just nu.
Hejdå!
77 dagar kvar! Bildmaraton!
och annat i mitt liv. Så jag tänkte bjuda på ett bildmaraton!
Jag, 6/6-09. Lillasysters student.
V. 28 (27+6)
Sara på hennes 25-årskalas! 13/6-09
Idag, vecka 29 (28+6). (Imorgon vecka 30, 29+0)
Mer bilder bjuder jag på i min bilddagbok!
Hejdå!
79 dagar kvar! Fira Sara's födelsedag.
En rätt så trevlig dag. Det är ju alltid jobbigt att behöva
träffa släkten, och klistra på leendet, fast man är trött
och helst bara vill vara hemma med sin älskling och
mysa till tusen. Men ändå så är det ju trevligt att behöva
träffa släkten, eftersom att det inte händer speciellt ofta.
Men jag är för snäll. Ibland undrar jag om jag är en hycklare.
Och det är jag själv som blir lidande.
Jag säger alltid att jag kan säga vad jag tycker och tänker, och
att jag kan säga ifrån, men jag vet inte om det stämmer...?
Idag har folk tafsat på magen heeela tiden, skrikit in i magen,
buffat på magen, talat om för mig hur jag mår och upplever saker,
varit allmänt klängiga, frågat närgågna saker, som dom inte har
med att göra alls... osv, osv...
Och vad gör jag? Ler snällt och försöker på ett skämtsamt/snällt
sätt visa var gränsen går, men det resulterar i att det bara blir värre.
Nej! Nu får jag ta och skärpa mig! Det är min kropp, mitt liv, mitt
och M's barn, och ingen annan än jag vet hur jag mår och upplever
saker och ting.
Fast nu när jag tänker efter, så har jag ju ändå sagt: Sluta. Jag vill inte!
Nej! Ge dig/er! Jag tycker inte det är roligt!
Fast kanske jag sa det med för snäll ton? Jaa, jag gjorde nog det.
Usch va trött jag blir! På mig själv och på dessa människor som
gör såhär.
Jag vill ju inte säga till min mamma att; Sluta ta på/skrik/sjung till min
mage! Jag tycker det är obehagligt!
Och jag vill inte säga till min låssaspappa att; Sluta klänga på mig!
Jag blir galen av det!
Och jag vill inte säga till min moster att; Du har inte med att göra om
Cleo var planerad eller ej, och du har inget med vår ekonomi att göra!
Och jag vill inte säga till min moster att; Jag vill inte höra om din
förlossning och hur hemskt det var!
Nej, jag vill inte säga till dessa människor att det är nog, för jag vill
inte göra någon ledsen eller stött...
Fast samtidigt vill jag säga dessa saker...
Men jag då? Jag blir ju alldeless obekväm och ledsen när folk gör såhär.
Jag får ta och skärpa till mig! Jag måste ju våga säga ifrån!
Jag såg att M såg vad jag tänkte och kände. Han är bäst! <3
Nu är han dock ute med Sara, Ida och Jens. Jag önskar att han
var här med mig/oss istället!
Imorgon blir det i alla fall en lugn dag tror jag. För jag känner mig helt slut.
Och så har dom på förlossningen beordrat mig vila och lugn,
för jag var tvungen att ringa dit och höra om mina sammandragningar
igår.
Nu blir det sängen tror jag.
Hejdå!
82 dagar kvar! Shopping till 1000!
Så jag och Ulli drog ner till stan, och sedan vidare till Tuna
park. Där brändes det pengar vill jag lova! Massor till Cleo,
och en del till mig. Mycket roligt och välbehövt! Så nu är Cleos
garderbo nästan komplett. Det är lite saker kvar, men det
hinns.
Idag fortsatte shoppandet till lillhjärtat. Det blev ett par skor/
tossor, som pappa, alltså M, valde. Ett par röda converse-
liknande söta saker. Men dom kommer hon inte kunna ha
förrän hon är ca 6 mån.
Ett babyskydd, alltså bilbarnstol,
Ett insektsnät till barnvagnen,
Nappar,
Nagelfixar-sett i rosa,
En babykudde,
och gratisboxen från babyproffsen + refillpåsar.
Det var säkert nåt mer...
Ja, kantband till babyfilten.
Nu är det inte så mycket kvar som behöver inhandlas innan
hon kommer. Alltså stora saker. En skötbädd, och badbalja,
korgar och sådant där...
Sen såklart alla fröbrukningsvaror. Men sen så!
Förresten, Hanna, kunde vi köpa eran badbalja för en hundring
eller? (;
Nu är jag helt slut. M också. Han ligger här brevid mig i soffan
och slumrar. <3
Nu ska jag hämta en cola, och sen ska jag faktiskt lägga mig
tillrätta i soffan inför Barnmorskorna - Norge.
Hejdå!
Vecka 29! 83 dagar kvar!
Bara ca 11 veckor kvar nu! WOHO! Längtar som fan!
Igår var en sån där dag då man gör nödvändiga saker.
Jag böörjade dagen med att plugga lite. Men det var tråkigt,
så jag spelade en stund bara. Sen så satte jag igång med
mina projekt jag har/hade inför Cleo's ankomst.
Jag sydde en amnings-/avlastningskudde, och den blev
bättre än vad jag trodde. Och så sydde jag sängkläder till
spjälsängen också. Så nu kan jag stryka det från listan.
Fast jag ska i och för sig sy mer sängkläder, men nu har vi
i alla fall så vi kan bädda sängen. Det är bara det där med
kudde... Måste åka till babyproffsen nån dag och köpa en så
jag kan sy kuddfodral också.
Idag ska jag nog fortsätta i samma stil. Ska sy ett par byxor
till Cleo idag, och om tyget räcker, så ska jag även försöka mig
på en hjälmmössa, och kaaanske en sparkdräkt eller en body.
Men jaha. Hur mår jag nu då? Nu när det inte är så långt kvar?
Jaa... Jag är tung, och jag har ont. Är fruktansvärt känslig, och
jag saknar M hela hela tiden. Jag känner mig fet och ful, fast
inte om magen, för den älskar jag! Jag är täppt i näsan och jag
sover asdåligt. Så dåligt så att det nästan är skönare att inte sova.
Jag får många sparkar och buffar i magen nu, och jag njuter av
att känna henne, men det är inte jätteskönt när hon trycker sig mot
kissblåsan, för ibland känns det som jag kommer kissa ner mig.
Jag är svullen överallt! Mina fingrar ser ut som prinskorvar på
kvällarna, och mina fötter ser ut som ballonger. Benen, speciellt
vaderna och anklarna ser ut som trästammar.
Och sammandragningarna jag ibland får är riktigt obehagliga.
Jag hatar när folk kallar mig för tjockis, då har jag lust att säga
nåt lika elakt tillbaka, men jag är för snäll. Fast jag har blivit mer
aggresiv. Och ju längre in i graviditeten jag kommer, desto mer
vågar jag säga ifrån. Det är inte okej att behandla mig som... jaa,
jag vet inte vad. Även fast jag är gravid så är jag samma person som
innan, och jag blir lika ledsen som du, när jag får höra att jag är
tjock!
MEN! Samtidigt älskar jag varenda sekund av graviditeten!
Fast jag börjar bli lite less och jag känner mig otålig och jag håller
på att längta ihjäl mig efter vår lilla skatt!
Nu ska jag hämta en cola, sen ska jag plugga lite.
Hejdå!
87 dagar kvar!
fötterna neråt inatt. För imorse kände jag mest sparkar
neråt... Men nu tror jag hon vänt sig med huvudet neråt igen.
Hoppas på det i alla fall.
Bröt ihop för en stund sen. Usch vad jag grät.
Jag vet att jag är gravid och det är helt normalt att växa både
här och där, men det är inte roligt när jag inte ens får på mig
mina mammabyxor jag köpte för ett par månader sen. Då brast
det. Jag älskar att magen växer, men inte att allt annat växer.
Jag har ju inga kläder längre! Jo, 2 par byxor, som inte direkt är
till användning när det är sånt här väder. Mammakjolen jag har,
den börjar bli för liten... Och jag har ca 12 veckor kvar! +/- 2 veckor...
Och nej, det är INTE okej att kalla mig tjockis längre! För gör ni det,
då bryter jag ihop, och jag kommer säkert säga nåt elakt tillbaka!
Nu ska jag och M åka och panta, så man kanske kan göra nåt i
helgen, nu när det är jubileum. Jävla skattepengar som
inte kommit än! Sämst. M säger att dom inte kommer förrän nästa
vecka, typ torsdag-fredag.
Och jag lär ju frysa benen av mig ikväll, eftersom dom jeansen jag får
på mig, är sådana där trekvarts. Och det är ju skönt när det är varmt ute,
men inte så skönt när det är typ 10+.
Nej, nu ska vi åka.
Hejdå.
88 dagar kvar!
Var hos barnmorskan idag.
Cleo har vänt sig, så nu ligger hon med huvudet neråt.
Duktig flicka! Nu får hon ta och stanna så också!
Allt såg bra ut, låg lite över på SF-kurvan. 27 låg jag på,
men det såg ändå bra ut.
Fosterljuden var på 157. Och mitt Hb låg på 126, så det
var också bra! :D Känns så skönt!
Var ner på invigningen av jubileumet, men det var skit.
Blött och kallt, och nästan inga folk. Hoppas det blir mer
imorgon och på lördag.
Åh, jag undrar hur mycket jag kommer få träffa M i helgen...
Han ska säkert supa varje dag. ):
Fast vi ska ju i alla fall till Mesta på Lördag, för Amanda tar
ju studenten.
Nej, nu vill jag ha bättre väder!
Hejdå.
Längtar!
Gråter som ett litet barn. Det är så vackert! Och jag längtar!
Jag längtar så mycket efter vår fina fina älskling!
Jag kan försöka trösta mig med att det är mindre än 3 månader
kvar till beräknat, men sen så kan jag ju lika gärna gå över
tiden. Och jag kan lika gärna få tidigare. +/- 2 veckor från utsatt
beräknat datum, brukar man säga. Och jag längtar, längtar,
längtar!
Hon är finast i universum! <3
Jag känner mig väldigt otålig. Men ja, bättre att hon stannar där
inne till minst v 36-38, men helst ända till v 39-40, men gärna inte
längre.
Shit. Bara ca 12 veckor kvar!
Mamma och pappas älskling! <3
Hejdå!
