BILIX

Förlåt.
Jag menar inte att skrämma iväg nån.
Jag är bara så less. Jag har så ont, men inget händer.
Varje gång det sätter i gång med onda förvärkar så blir
jag hoppfull! Jag är liksom redo och aspeppad! Men sen
slutar det lika tvärt som det kom, och besvikelsen är total.

Och så har jag ont på grund av hemsk foglossning. Går
ungefär lika snabbt som en snigel, och måste stanna och
vila hela tiden. Dels för foglossningen, dels för sd eller
förvärkar.
Och jag vaknar varje timma ungefär. Om det inte är för att
jag måste kissa, så är det för att jag rör på mig.
Okej att vakna på nätterna, men det är fan inte roligt att¨
vakna av att man har ont.

Jag kan inte sitta bekvämt heller...

Jaa, det är ett enda elände det här! Håll tummarna för att hon
kommer, ja helst nu, eller snart, för jag längtar efter henne,
och jag längtar efter att inte ha ont varje natt och dag.

Och jag saknar verkligen mina vänner. Jag saknar att kunna
vara med och göra saker. Jag vet att jag sagt ifrån, för att jag
inte orkar, men samtidigt blir jag ledsen för att ingen hör av
sig, eller frågar om jag vill haka på.
Haha, jag säger emot mig själv hela tiden. Jag är svår att
tillfredsställa!

Nej, nu ska jag gå och städa. Eller nåt.

Hejdå.