BILIX

Ojojoj vad jag är trött! Helt slut.
En rätt så trevlig dag. Det är ju alltid jobbigt att behöva
träffa släkten, och klistra på leendet, fast man är trött
och helst bara vill vara hemma med sin älskling och
mysa till tusen. Men ändå så är det ju trevligt att behöva
träffa släkten, eftersom att det inte händer speciellt ofta.

Men jag är för snäll. Ibland undrar jag om jag är en hycklare.
Och det är jag själv som blir lidande.
Jag säger alltid att jag kan säga vad jag tycker och tänker, och
att jag kan säga ifrån, men jag vet inte om det stämmer...?
Idag har folk tafsat på magen heeela tiden, skrikit in i magen,
buffat på magen, talat om för  mig hur jag mår och upplever saker,
varit allmänt klängiga, frågat närgågna saker, som dom inte har
med att göra alls... osv, osv...
Och vad gör jag? Ler snällt och försöker på ett skämtsamt/snällt 
sätt visa var gränsen går, men det resulterar i att det bara blir värre.

Nej! Nu får jag ta och skärpa mig! Det är min kropp, mitt liv, mitt
och M's barn, och ingen annan än jag vet hur jag mår och upplever
saker och ting.

Fast nu när jag tänker efter, så har jag ju ändå sagt: Sluta. Jag vill inte!
Nej! Ge dig/er! Jag tycker inte det är roligt!
Fast kanske jag sa det med för snäll ton? Jaa, jag gjorde nog det.
Usch va trött jag blir! På mig själv och på dessa människor som
gör såhär.

Jag vill ju inte säga till min mamma att; Sluta ta på/skrik/sjung till min
mage! Jag tycker det är obehagligt!
Och jag vill inte säga till min låssaspappa att; Sluta klänga på mig!
Jag blir galen av det!
Och jag vill inte säga till min moster att; Du har inte med att göra om
Cleo var planerad eller ej, och du har inget med vår ekonomi att göra!
Och jag vill inte säga till min moster att; Jag vill inte höra om din
förlossning och hur hemskt det var!
Nej, jag vill inte säga till dessa människor att det är nog, för jag vill
inte göra någon ledsen eller stött...
Fast samtidigt vill jag säga dessa saker...
Men jag då? Jag blir ju alldeless obekväm och ledsen när folk gör såhär.
Jag får ta och skärpa till mig! Jag måste ju våga säga ifrån!

Jag såg att M såg vad jag tänkte och kände. Han är bäst! <3
Nu är han dock ute med Sara, Ida och Jens. Jag önskar att han
var här med mig/oss istället!
Imorgon blir det i alla fall en lugn dag tror jag. För jag känner mig helt slut.
Och så har dom på förlossningen beordrat mig vila och lugn,
för jag var tvungen att ringa dit och höra om mina sammandragningar
igår.

Nu blir det sängen tror jag.

Hejdå!