BILIX

Sådär ja.
Var ju ett tag sen.
Men jag har inte orkat.
Förlåt.
Eh.

Men i alla fall.
Har varit i skolan heeela veckan. Förutom igår.
Men då köpte jag ju visst en bok för 420 kr.
Kändes värt.
Joo, men den är värd det. För jag behöver den.
Men precis efter jag hade köpt den sprang vi på Macke och Elena,
och då sa Macke att han hade den boken, som jag kunde få låna.
Så jag ska ringa Elena sen och höra om dom har hittat den.
För då kan jag förhoppningsvis lämna tillbaka min och spara lite pengar på det viset.

Men det känns bra det här med att plugga. Faktiskt.
Men annars så är det väl som det är.
Jag mår bra så länge jag inte tänker på det. Så länge jag gör nåt.
Men så fort jag inte har nåt att göra, så börjar jag tänka.
Och det gör ont.
För det är nog nu som jag har börjat förstå vad det är jag har gått igenom.
Och det är så jävla orättvist. Varför just jag? Av alla människor i hela världen!
Men jaa... Mitt öde och mitt liv tycks utmana mig.
Men det man inte dör av, det härdas man av.
Men hur jävla många tragedier ska man orka gå igenom på relativt kort tid?
Tur att jag har min vänner och min familj och min M <3
Utan er hade jag nog fortfarande legat i sängen i myskläder och inte ha duschat på 4 veckor.
Men ni fick mig att försöka börja leva igen. Och det uppskattas mycket.
Men jag måste ju ändå få sörja. Men det är tungt.

Ikväll ska jag i alla fall ha roligt. Och jag ska försöka slappna av.
Och jag ska försöka att inte vara så sentimental, men jag lovar inget.
För det är mycket känslor och hormoner som bubblar i mig.
Men jag lovar att försöka i alla fall. 

Sen är det det här med min osäkerhet om mig själv.
Min självkänsla och mitt självförtroende är lika med 0 typ.
Kanske 0,5, men inte mer.
Men det är en helt annan historia. Så det tar vi en annan dag.

Nej, nu blir det Tunis med min svägerksa. 
Vi ses ikväll!

Hejdå!