BILIX

Nej, men typ.
Jag mår så jävla piss.
Det enda jag gör är att gråta. I alla fall idag.

Jag är så arg, men jag visar det aldrig.
Så här sitter jag själv och mår dåligt.
För jag måste ju vara stark för alla andra.
Jag vill bara kunna skrika och gråta och vara ledsen.
Men det går inte.
Jag måste ju vara glad så att inte hela livet raserar.
Och jag ska ju vara så jävla glad över att jag kom in på skolan.
Ja, visst. Men det tar inte bort allt det onda. Och det kommer inte
ändra på det som hänt.
Kan nån fatta det?!
Kan nån fatta hur dåligt jag egentligen mår? Kan nån se det och rädda mig?
För jag står inte ut med det här. Jag är helt förtvivlad.
Det känns som att jag och mina tankar är instängda i mitt huvud, och jag kommer
inte ut. Jag kommer inte bort från den här smärtan.
Och jag kommer inte bort från min längtan. Hur mycket jag än försöker,
så kommer jag inte slippa undan.

Idag är det exakt en månad sen jag fick reda på det underbara,
och imorgon är det exakt en månad sen som jag fick reda på det hemska.

Jag vet bara inte vad jag ska göra längre.

Jag tror jag måste spy.

Hejdå.