Funderingar.
Måste vara hormonerna (;
Nej, men jag har börjat fundera på hur folk egentligen ser en?
Alltså, gillar folk verkligen mig? Och i så fall varför/varför inte?
Hur blir jag sedd med andras ögon? Och kan folk verkligen
acceptera mig som jag är? Och min ärlighet? Den har ju ibland
ställt till det. Men den är något jag är stolt över och står för.
Självklart har jag fel och brister. Jag är inte perfekt. Men det har
ju alla.
Men nu har ni chansen! :D
Ni får gärna säga precis vad ni tycker om mig här! Både bra och
dåligt.
Vad är min bästa egenskap? Vad är min sämsta?
Tycker du om mig oavsett mina dåliga? Väger mina bra upp mina dåliga?
Come on! Hit me! ;D
Jag kan ta det.
Och sen kom jag på igår, att jag behöver hitta nya vänner. Alltså, mer vänner.
Jag vill inte byta bort dom jag har! Verkligen inte!
Men jag skulle behöva nån eller några vänner som är mer i min situation.
För jag är ganska ensam just nu. Men det beror ju mest på att jag är på
ett helt annat plan än mina vänner är.
Mina vänner är ju kvar i det där stadiet där man gärna går ut och lever livet,
medans jag liksom har landat eller vad man ska säga.
Jag menar, jag ska ha barn snart, och redan innan barnet kommer så
förändras ju livet ganska drastiskt har jag märkt.
Till exempel ens sociala liv. För jag dricker inte, och jag blir trött lite tidigare.
Och ibland väljer jag att inte följa med på partyn, men ibland blir jag inte ens
tillfrågad, eller medbjuden, just för att jag är preg. Vilket är lite trist, men ändå,
till viss del, förståeligt.
För i dagens samhälle, så går det till så, att när man träffas på helgerna, så är det
när det är fest eller så är alkohol i alla fall en stor del av det sociala.
Man skulle ju aldrig träffas en lördagkväll över en kopp te eller kaffe och spela spel.
I alla fall inte bland mina vänner och bekanta.
Nej, ska man träffas och spela spel, då är det alkohol inblandat. Och det är ju bara
så det är. Jag skulle ju också vara sån och vara med, om det var så att jag inte var
preg. Så jag klandrar ingen.
Men visst är det ändå ganska facinerande att alkoholen är en sådan stor del i
vårat sociala liv? Det är sådant man märker nu, när man varit nykter en längre tid.
För vad finns det annars att göra på helgerna? Ingen vill ju gå på krogen nykter.
Men det var som Jens sa igår; Att skulle alla, och då menar jag alla, vara nyktra
på krogen så skulle det ju till en början vara jättekonstigt. Men efter ett par helger
så skulle det vara hur normalt som helst.
Kolla bara med rökförbudet på krogen nu. Det var skitskumt och nästan upprörande
att gå på krogen och inte få röka inne domförsta veckorna, men nu skulle det ju vara
hur konstigt som helst om folk rökte inne.
Man skulle ju fan bli förbannad om man såg nån tända en cigg inne på krogen nu.
Men förut så var ju det helt normalt.
Krogarna borde göra ett experiment! Alkoholförbud på krogen! Och du kommer inte
in om du är full! Haha, vore inte det lite spännande? Se hur det skulle vara.
I och för sig så skulle nog inte folk gå ut då. Men om folk ändå gick med på det, och
gick ut i alla fall! Fan va kul det skulle vara och se hur det funkade!
Nåja. Mycket funderingar som sagt. Lär ju komma mer sen.
Hejdå!
Haha, undrar fan om jag är preg. Eller nja. Men jag är likadan hela tiden. Gillar inte att festa, sitter hellre hemma med några få vänner och myser med god mat och ett sällskapsspel eller så. Visst att man kanske dricker ett glas vin för att det är gott till maten men jag pallar inte fester längre. Fulla människor som skall kladda på varandra, berätta alla sina hemligheter som ibland faktiskt är bättre gömda och röka hela jävla tiden. Plus att man mår bara skit dagen efter. Jag må vara en 80årig gammal tant i själen men så känner iallafall jag.
Och till det här att du vill att folk skall berätta hur dom ser dig. Det är rätt smart. Jag kom för länge sidan till insikt med hur jag är, jag pratar mycket, jag skall alltid stå i centrum, jag tar upp mycket plats etc etc. Sedan kan man liksom bestämma själv om man vill försöka ändra sig lite eller om man bara skall fortsätta vara sig själv, även med sina lite sämre sidor. Jag valde nog att tänka efter lite och dra min personlighet lite tillbaka, och det är jag nöjd med att jag gjorde. Jag tror dock att det är lättast att höra sånt från sina bästa vänner, får då vet man hur dom ser på en,och på ens sämre sidor och att dom faktiskt älskar en ändå.
Och det viktigaste är väl ändå att stolt kunna säga "jag vet att jag är högljudd, tar mycket plats och kan vara lite tjatig men jag vet om det och jag tycker faktiskt om mig själv ändå". Och så får man komma ihåg att alla kan ju faktiskt inte tycka om en. Tyvärr.
Jag håller med dig om det där med att alkoholen alltid ska vara med.. och jag har också kommit till den delen i livet att man landat och satt fötterna på jorden. Drack i går, första gången på mer än ett år tror jag, och det var kul en stund men sen märker man att det inte "är jag" längre... du får gärna umgås med mig om du vill det, men jag tror inte du vill... men iaf.
Sen tänkte jag säga att jag tycker att din ärlighet och att du verkligen står för det också är STARKT POSITIVT hos dig, jag ser dig i mina ögon som världens förebild. Bara så du vet.
Kram på dig
men dumt att komma och hänga med mig/oss. vi super ju inte direkt varje helg :P och det är alltid roligt att träffa folk, bara få hänga lite. typ kolla på film eller spela spel :)
fast ibland vill man supa stjärten av sig också :D
sen så gillar jag att du är rak och ärlig, man känner att man kan säga precis vad man tycker till dig, utan att du blir psyk eller nåt ^^
en negativ sida... hm, tycker att dina positiva sidor väger upp dina negativa, men ibland är du lite överanalyserande tror jag. eller så är det jag som är så jävla slacker så att jag inte ser saker på samma sätt som du, haha
anyhow, du är bäst <3
vad tycker du om mig? :D
:*
haha, ja jag förstår nog vad du menar ^^
tack gumsan <3
jag vet. det skulle vara så skönt om man bara kunde gå över till er, utan att behöva krångla med bussar och bögerier >< men vi får försöka bättra oss :) för det kommer nog bli roligare då :P
