BILIX

Vissa dagar bara är såhär. Skit.
Skitdag! Finns inget att göra. Ligger typ helt
apatisk framför tvn och bara glor. Och blir
ledsen och tjurig för allt och inget. Sämst.

Vi var ute och åkte en sväng förut. Det var skönt.
Jag älskar att åka bil. Speciellt när man känner
sig nere. Jag vet inte varför, men det är väl för att
det är så rogivande. Eller nåt.
Men nu sitter vi här igen. Sämst.

Alltså vad gör folk på kvällarna? Förutom att supa.
Är så less på folk som bara super. Seriöst. Finns väl
annat man kan göra? Eller?
Det kanske det inte gör...? Det är kanske därför alla
super? Jävla alkohol.

Usch, känner för att bädda ner mig i sängen, och inte
gå upp förrän det är sommar igen. Eller måndag.
Ljuuuvliga måndag! Då är det vardag, och då finns det
saker att göra. Eller, det gör det egentligen inte... Men
då är det vardag och livet rullar på som vanligt. 

Och sen så ha jag funderat lite på det här med vänner.
Vissa vänner vet man att man har, utan att man behöver
anstränga sig, och truga och tjata.
Dom finns där ändå. Och dom finnsdär i alla väder.
Oavsett. Bara ett samtal bort.
Men vissa "vänner" hör bara av sig när ingen annan
finns tillgänglig, eller när dennes persons liv går lite
snett, och denne "vän" behöver kloka råd. Och man är inte 
alls lika intressant, eller ens ett dugg intressant, 
när man själv utvecklas och mognar, och tar ett kliv upp
på vuxenstegen.
Nej, sådana "vänner" går bort. Och tydligen hjälper det inte
att man påpekat detta inför dessa/denna personer/person.
Men ja, då vet man liksom. Men sen är det försent att
komma krypandes.
Jag vet inte, det känns som att det bara är jag som försöker
när det handlar om denna/dessa vän/vänner.
Men dom/den kanske känner samma sak för mig, fast det bara
var jag som hörde av mig den sista tiden, innan vi tappade
kontakten helt?

Bla bla bla. Skit ner er.
(ja, jag har en dålig dag).

Hejdå.