BILIX

Jag sitter här och har en liten... jaa? Vad har jag?
Svacka? Nostalgitripp? Stund av nedstämdhet?
Saknad? Längtan? Lycka?

Jag sitter och kollar bilder och tänker tillbaka på
förlossningen. Jag har ju fortfarande ingen att
prata om den med, och jag har ännu inte hört av
barnmorskorna som var med under fölossningen.
Ska ringa till dom imorgon igen, och påminna om
att jag vill gå igenom den.

Jag blir alltid lika sentimental (där var ordet jag
sökte!) när jag tänker tillbaka på förlossningen
och tittar på bilderna. Jag vill liksom tillbaka. Jag
vill göra det igen! Jag vill få upp Cleo på magen
och bara känna den där lyckan igen.
Samtidigt som jag vill göra om, göra "rätt". Inte
för att jag gjorde nåt fel, men jag vill "starta" av
mig själv. Fast jag vet att jag gjorde ju det, i och
med att vattnet gick. Men jag vill att värkarna ska
komma av sig själv.
Och jag vill orkar krysta. Nog för att jag orkade,
för jag slapp ju sugklockan, men dom var ju tvugna
att hjälpa mig med yttre press, för att jag var helt
slut.
Jag vill ha kvar Cleo i rummet en längre stund än
bara nån minut, men det var ju nödvändigt att
springa iväg med henne en liten kortis.

Fast att först få ha henne på magen en sväng och
känna den där lyckan, för att sen vara panikslagen
för att dom sprang ut  med henne en snabbis, och
undra vars mitt barn är, om allt är bra, var fan det
jobbigaste jag varit med om tror jag!
Men allt var ju bra, det var ju bara fostervatten som
dom var tvugna att få ur henne. Men det visste jag
ju inte just i den stunden.

Jaa... Minnen har vi gott om. Och jag är så glad över
att M faktiskt fotade så pass mycket, och att han
till&med filmade lite. Jag önskar nästan att han filmat
lite mer.

Nej. Nu ska jag nog gå och lägga mig med min
underbara familj som ligger inne i sovrummet och
sover så sött.

Jag älskar min Cleo och min M mer än något annat
i detta universum!

Hejdå!