Jag saknar...
när som, och dela allt med. Som också är mammaledig
och har en liten, så man kan utbyta tankar, erfarenheter,
tips, råd och gnäll med.
Jag vet att jag har vänner. Jag vet att jag har Hanna.
Och det är jag så glad och tacksam för! Verkligen!
Tro inget annat!
Jag vill inte byta ut er för allt i världen.
Det jag saknar, och det jag menar, är någon som man
kan bara gå över till när man är på ett sådant humör
som jag är på. Någon som gärna kommer förbi här
och hänger och kollar tv med mig, eller snackar skit.
Det jag menar är att jag nog saknar en sådan relation
som jag och Soppi hade, fast på ett annat sätt.
Alltså en mer mogen och uppdaterad version av den
relationen vi hade.
Va skönt det hade varit om man bodde granne med
exempelvis Hanna. Eller om vi åtminstone bodde närmre
varandra.
Saknar Steffi också. Jättemycket.
Åh. Jag behöver verkligen en bästis. Fast jag har ju redan.
Åh. Vad krångligt det blev! Jag menar inte att jag inte har
några vänner eller någon bästis, för det har jag. Och jag
älskar er!
Men jag behöver en djupare vänskapsrelation.
Sara och Ulli har varandra. Sandra och Soppi har varnadra.
Hanna och (haha, vad jag fått för mig) Lollo har varandra.
Och jag vet att jag också har Hanna. Men jaa. Ni fattar.
Eller?
Jag försöker beblanda mig i dom här mammatrådarna
på FamiljeLiv, men ger ganska snart upp, då dom blir rätt
stora och röriga och faktiskt ganska ointressanta efter ett
tag. Och då slutar jag skriva.
Det kanske är dumt? Kanske jag ska anstränga mig lite
till?
Jag följer en tjejs blogg, som verkar så himla gullig och
rar. Hon har en dotter på ca 5 månader, men dom bor
inte i den här staden. Hon verkar vara en sådan person
som jag lätt skulle kunna vara vän med. Men hur gör man?
typ: "Hej! Får jag bli din vän?"
Neej... Och så vill jag ju ha nån nära. Nån man bara kan
ta med Cleo till och komma och se ut som skit en fredagskväll
när M ska iväg tillexempel.
För helt ärligt så är det inte många av mina vänner som
gärna håller sig nykter en fredag eller lördagskväll.
Ja, det skulle väl vara Hanna då, men då är avståndet
problemet istället. Och buss känns inte som ett bra alternativ
än, med tanke på svininfluensan och alla baciller.
Usch vad jag ångrar att jag inte började i nån mammagrupp
eller liknande. Fast där går det ju säkert bara 30-åringar...
Sen så tycker jag det är så... jag vet inte... jobbigt? Drygt?
Störigt...? Med alla dömande blickar från andra mammor.
Eller kanske inte dömande, men blickar i alla fall.
Som igår på Åhléns. Cleo skriker i vagnen, och då går det
förbi 2 tjejer som är supersminkade och den ena har verkligen
superblonderat hår, runt 18-22 år, och den superblonderade
är uppenbarligen mamma till en liten, då hon har en liten i
barnvagn som sover så sött. Både verkligen råstirrar jättedrygt.
Varför? Varför inte le vänligt istället? Andra mammor måste ju
veta hur det är? Nej, istället blir man dömd.
Äh. Jag har bara en dålig dag.
Och till alla mina vänner: Jag vill inte byta ut er! (;
Jag vill bara ha någon som går igenom det jag går igenom.
Hejdå!
jag förstår faktiskt precis hur du menar!
jag önskar att vi hade fått barn samtidigt, och att vi bodde närmare varann.
men det kanske blir lättare när cleo blir lite större också. just nu vill man ju undvika baciller o sådär, de är så känsliga de små :)
wish att ni bodde i torshälla. vill också ha nån att kunna hänga med jämt <3
är ju iaf nästintill frisk nu, så jag tänkte komma över nån dag med min lilla gift-bag, men väntar nog nån vecka till.
du vet vart jag finns iaf, saknar dina samtal! jag har inte vågat ringa för jag vet inte om du är upptagen/sover o sådär :)
pusspusspusspuss love you
Hjärtat då. Vet hur det känns! Om det är till någon tröst är jag nykter nu i några månader framöver med tanke på att jag bantar och grejar. :) Om du skulle vilja dricka te eller något någon kväll, vi bor väl iaf inte jättelångt ifrån varandra, och jag har en cykel som fungerar och kan ta mig ganska bra :)
Mina kompisar de bara super dem också. plus att jag måste ju få se det lilla hjärtegrynet snart :)
Må gott :)
Kan ju inte lata bli att skriva nat till dig,
laser din blogg flitigt o undrar hur du far tiden till det?
men de var ju inte de ja skulle skriva om.
jag vet att man kanner sig ensam trots att man gar runt med sin guldklimp pa dagarna.
har vart i ungefar samma sits som dig o ar val dar fortf...
o det ar val darfor ja skriver nu... trots att ja saknar mina prickar pa aao...
anda sen langt tillbaks kommer det fortfarande upp i huvudet hur vi hade det da jag o Sara var valdigt goda vanner. Minns hur jakla kul vi hade ihop du, ja o hon.
Undra hur livet hade sett ut om jag o Sara inte hade glidit isar...( o vad som an hande dar vet jag nastan fortfarande inte i dagslaget?)
na ja...
tror att du kan lamna familjeliv at sidan iaf lite granna... jag gav mig in i det dar ja oxa men gav up ganska snabbt...
men finns iaf dar om du vill prata eller sa (heter palmyra)
ha det bra,Elin
Jag saknar oss.
Dessutom träffar jag inte ens någon förutom typ Leo och Nicklas, hah.
Du kan väl höra av dig om du har någon tid över, så kanske vi kan ses? Kanske kolla på spökprogram, haha. (;
