Jag vet vad jag behöver.

Jag vill att min familj (alltså inte jag-m-och-cleo-familjen)
ska vara normal och funka som andras familjer.
Jag vill ha sammanboende föräldrar som man kan åka och
hälsa på när lusten faller in.
Jag vill åka dit och grilla, gå på promenader med mamma,
sova kvar en natt och få sovmorgon och frukost och en heldag
med familjen.
Jag vill äta mysiga familjemiddagar och vara välkommen
när som.
Jag vill inte behöva tjata eller planera långt i förväg, när man
ska se. Och jag vill gärna att, när man väl träffas, ens
föräldrar ska ha tid för en.
Jag vill inte ha en snabbvisit där man inte ens tar av sig
skorna, fast golvet blivit noggrant skurat stunden innan.
Jag vill också ha en ursäkt. Jag vill också får saker och
bli bjuden på middagar...
Men nu ser ju verkligheten lite annorlunda ut.
Det är sådana här gånger som jag saknar min pappa massor.

Kommentarer

Säg något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Jag vill säga:

Trackback
RSS 2.0