BILIX

Facebook är väl ändå ett ganska fantastiskt fenomen?
Istället för att höra "skvaller" (som egentligen är ren
fakta) om folk, så kan man helt enkelt gå in på fejjan
och få det mesta serverat, live, mitt framför näsan på
en.
Mycket underhållande.

Som idag, senast, så såg jag att två, föredetta, "vänner"
som har snackat en hel del skit om varandra efter ett
uppbrott för ett par år sedan, tydligen har blivit vänner
igen.
Mycket märkligt, då den ena personen, uttryckligen har
sagt att denne aldrig, aldrig, aldrig skulle börja umgås
med den andra personen, någonsin, igen. (Orsakerna
var många, kan jag lova...)

Ptja, folk kanske förändras?
Eller så blir folk bara så jävla ensamma och desperata
så dom tar det dom får?

Jag hade ju hoppats på att den här personen, som
blivit så desperat, skulle ta sitt förnuft till fånga, och
försöka försonas med dom personer som alltid funnits
för denne, och alltid ställt upp.
Men jag vet inte om jag hoppades förgäves...

Mycket tragiskt, enligt min mening.

Jaja.
Nu ska jag, än en gång, fixa designen på bloggen.
Jag är inte nöjd. Det känns inte som jag.