BILIX

Det är ett datum jag aldrig kommer glömma.
Ett datum som jag både vill glömma, men ändå
minnas i detalj.
Det datumet gör så ont i mig. År efter år.
Man räknar liksom. 1 år. 2 år. 3 år. Och så helt
plötsligt upptäcker man att det gått ett decennium.
10 år.

Några gamla vänner ha skrivit till mig på facebook
och dom minns att jag, dagen efter, alltså
den 13 mars 2000, åkte till Romme med skolan.
Ja, det gjorde jag. Och det ångrar jag inte för en
sekund.
Kalla mig knäpp, men jag ville åka. Jag behövde åka,
för det var vad min pappa ville att jag skulle göra.

Jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket av
den dagen. Jag minns precis innan vi åkte. Jag minns
att vi stod utanför bussen och jag berättade för mina
kompisar och min lärare. Jag bröt ihop.

Jag minns att jag inte tyckte det var så svårt att åka
skidor. Det var ju första gången. Jag tror än idag
att det var pappa som hjälpte mig.

Sen minns jag inte så mycket mer. Jo. Jag minns att
killarna var så snälla mot mig hela dagen. Några kramade
mig till och med. Många kramade mig.

Men mest av allt så minna jag smärtan, saknaden, chocken
och sorgen. För den sitter i, än idag.

Jag älskar dig, pappa. Jag saknar dig så det gör ont.
Vila i frid. Vi ses på andra sidan.