Älskade Cleo! <3
Hon var 50 cm lång och vägde 3280 gram.
Vi mår alla bra!
Hon är det finaste som finns och vi är så glada och stolta!
Foto taget 22/8 2009 14.45.
Vecka 39 (38+3), 10 dagar kvar (11 dagar till 1 september).
Ingen bebis än. Inga outhärdliga värkar än.
Har sovit sen 03 ca. Var upp och kissade vi 04.45,
men inget händer...
Återkontroll kl 9.00.
Nu är jag less, och jag spyr på alla.
Får vi åka hem idag igen så gråter jag!
Hejdå.
Vecka 39 (38+2), 11 dagar kvar! (12 dagar till den 1 september).
05.21 tror jag att mitt vatten gick!
Det rinner nu, och jag är så nervös, och jag mår illa!
Har liiiite molvärkar.
Ska upp till förlossningen på kontroll så fort vi är klara med allt här.
Fy vad nervös jag är!
Det kommer ju göra skitont!
Nej, nu ska jag försöka samla ihop mig.
Och alla saker.
Hejdå!
10.53
Kom hem för nån timma sen.
Det är mitt vatten som gått! :D
Börjar känna av värkarna lite mer nu. Men det är fortfarande
så att jag står ut.
Kl 16.00 ska vi på återkontroll, om inget mer händer tills dess.
Nu ska jag vila.
Hejdå!
21.55
Ingen bebis än. Inga jobbiga värkar än.
Jag hatar allt och alla. (Nästan).
Hejdå.
01.48
Nu börjar det göra ont!
Hoppas hoppas!
Hejdå!
Vecka 39 (38+0), 13 dagar kvar! (14 dagar till 1 september).
Efter att inte ha fått sova en enda natt på säkert 2 veckor,
ringde jag tillslut till MVC igår. Dom sa att jag genast skulle
ringa förlossningen för att få hjälp.
Fick komma dit på en gång (ca 10.30 på förmiddagen).
Väl där gjordes ctg och det togs blodtryck och urinprov, i
vanlig ordning.
Lågt blodtryck, men det andra såg bra ut.
Läkaren kom. Helt underbar var hon! Hon förstod mig
utan att jag egentligen behövde förklara så mycket.
Hon gjorde en vaginal undersökning, och det visade sig att
jag var öppen för ett finger, vilket är ca 1 cm, men att det var
lite kvar på livmoderhalsen. Men jag fick en hinnsvepning,
och fy vilken värk jag fick direkt efter det. Men bara en...
Efter det så frågade läkaren om jag ville göra en viktuppskattning
på bebisen, och det ville jag såklart.
Hon väger nu 3100 gram, vilket är precis på medellinjen för denna
vecka. Så det var ju skönt att höra! Och bebisen är fixerad! WOHO!
Men!
Jag har ganska lite fostervatten. Precis på gränsen för att läkaren
skulle tycka att det var okej. Så hon sa att det var en himla tur att
jag ringde in och kom in.
Så på fredag ska vi tillbaka dit kl 9.00 för en ny bedömning.
I värsta fall kan det vara så att jag får bli igångsatt av medicinska
skäl. Men om allt ser bra ut då, så kommer jag få en tid 1/9 för
att se vad man ska göra, så jag slipper gå över tiden, eftersom
att jag mår så pass dåligt.
Fick med mig en så kallad "sovdos" hem. Så jag har faktiskt
fått sova inatt. Om än lite halvkasst, så är det bättre än inget alls!
Fast jag tog ju bara värktabletterna, för jag var så trött så jag
kunde somna av mig själv.
Så nu hoppas vi att förlossningen drar igång snarast! Helst
innan fredag!
Läkaren sa att hon skulle bli minst lika glad som jag om det
drog igång snarast.
Tror att slemproppen håller på att lossna nu... eller vad det är.
Nåt är det som händer i alla fall!
Men jag vågar ändå inte hoppas på för mycket... Jag kommer bara
bli besviken då.
Och idag jobbar M. Känns tungt att vara ensam. Men jag ska fördriva
tiden med att diska och städa, sen ska jag bara vila.
Men nu vet ni. Håll tummarna för mig nu!
Hejdå.
Vecka 38 (37+0), 20 dagar kvar!
Jag kan inte sova, jag kan inte röra på mig, jag orkar
inte med nåt!
Och jag längtar efter henne så jag håller på att gå
sönder!
Men igår gjorde vi massa mat, till sen. Efter hon har
kommit. Massa gott. <3
Vi höll på att laga mat från 16.00 till 22.30 ca. Men det
var skönt! För då gjorde man nåt av den dagen iaf.
På kvällen sen fick jag massa förvärkar. Blev så himla
glad, och hoppet tändes... för att sedan slockna igen då
allt gick över. Så nu har jag gett upp.
Det kommer inte komma nån bebis. Jag lär ju åtminstone
gå över 2 veckor och få bli igångsatt. Det är så det känns.
Skit.
Nej, nu ska jag gå och krama min älskling. Han tar så väl
hand om mig! <3
Hejdå.
Vecka 37 (36+4), 23 dagar kvar!
Jag menar inte att skrämma iväg nån.
Jag är bara så less. Jag har så ont, men inget händer.
Varje gång det sätter i gång med onda förvärkar så blir
jag hoppfull! Jag är liksom redo och aspeppad! Men sen
slutar det lika tvärt som det kom, och besvikelsen är total.
Och så har jag ont på grund av hemsk foglossning. Går
ungefär lika snabbt som en snigel, och måste stanna och
vila hela tiden. Dels för foglossningen, dels för sd eller
förvärkar.
Och jag vaknar varje timma ungefär. Om det inte är för att
jag måste kissa, så är det för att jag rör på mig.
Okej att vakna på nätterna, men det är fan inte roligt att¨
vakna av att man har ont.
Jag kan inte sitta bekvämt heller...
Jaa, det är ett enda elände det här! Håll tummarna för att hon
kommer, ja helst nu, eller snart, för jag längtar efter henne,
och jag längtar efter att inte ha ont varje natt och dag.
Och jag saknar verkligen mina vänner. Jag saknar att kunna
vara med och göra saker. Jag vet att jag sagt ifrån, för att jag
inte orkar, men samtidigt blir jag ledsen för att ingen hör av
sig, eller frågar om jag vill haka på.
Haha, jag säger emot mig själv hela tiden. Jag är svår att
tillfredsställa!
Nej, nu ska jag gå och städa. Eller nåt.
Hejdå.
Vecka 37 (36+2), 25 dagar kvar!
Jahapp.
Andra besöket på förlossningen här om natten och återbesök
dagen efter. Men ingen bebis.
Nej, anledningen till att vi drog dit var och är för att jag hade/har
så ont i vänster sida av ryggen. Det strålar ut i sidan, ner i magen.
Men inget var fel. Inget fel på bebis, och inget fel på mig eller mina
njurar, så det var ju skönt!
Men dom trodde det berodde på foglossningen, som gjort att jag
belastar ryggen fel. Eller att det är mina muskler som värker.
Det typiska är att jag har gott om sammandragningar, och även
förvärkar, men inte sjutton hade jag en enda när vi var där uppe.
Varken på natten, eller dagen efter. Dom lär ju tro att jag ljuger!
Haha!
Nej, jag är så otroligt nere just nu... Jag håller på att längta ihjäl
mig efter Cleo. Väskorna står packade, och jag letar tecken på
om det är nåt på gång, men icke. Blir lika glad varje gång jag får
en förvärk som gör ont, för att efter en stund bli ledsen och besviken.
Jag vill inte höra av NÅGON att jag har ett par veckor kvar, att hon
kommer när hon är redo, eller liknande "uppmuntrande" kommentarer!
Jag vet att det är vanligare att man föder efter beräknat datum som
förstföderska, men saken är den att förlossningen kan starta redan nu,
och hoppet är det som gör att jag ens orkar gå upp på morgonen/förmiddagen.
Tänk att man kan längta så mycket efter att ha så ont. Är det inte sjukt?
Annars så har jag, som sagt, förvärkar och sd (=sammandragningar),
grym halsbränna, en mage som gör lite som den vill, foglossning utan
dess like, ont i ryggen, nere, deppig, tjock och tung. Plus att jag har en
rumpa i lungan (oftast).
Men det är häftigt att känna dom olika kroppsdelarna i magen!
Och samtidigt som jag saknar folk, och mina vänner, så orkar jag inte.
Jag orkar inte träffa någon egentligen. Inte så roligt att sitt och försöka
vara munter och trevlig när man egentligen bara vill spy på allt och alla.
Värst är det att träffa föräldrarna och M's familj. Inte för att dom är dumma
eller elaka, jag vet att dom bara menar väl, och jag tycker otroligt mycket
om dom, MEN dom, (okej, inte M's pappa, och hans mamma är rätt
förstående också), tror att dom veeet hur det känns, hur jag känner och så
vidare. (Ni som är eller varit gravida vet vad jag talar om).
Som min mamma sa när jag sa att jag bara vill ha ut ungen nu:
- Hon kommer när hon är redo. Du kommer säääkert gå
över tiden med många dagar!
GAH! Inte en kommentar att rekomendera att säga till en höggravid
kvinna.
Lika irriterande, (förlåt ni som sagt så, men jag måste vara ärlig),
är det när folk säger:
-Åh! Kan hon inte komma nu?! Jag längtar såååå mycket
tills hon kommer!
JAHA?! Vad tror ni att jag och M gör då?!
Eller när folk säger hur jag känner under graviditeten,
eller inför förlossningen! Det gör mig galen.
Eller folk (förlåt alla ni som gjort så, jag vet att ni menar väl) som
ska försöka "lära" mig saker om graviditet och dyl. Exempelvis vad
preeklampsi är. (Havandeskapsförgiftning). Eller vad en förvärk är.
Eller vad en slempropp är.Eller vad ctg är. Och så vidare.
Jaa, ni fattar.
Förlåt att jag är så bitter, men jag är så less.
Gud nåde den som kommer med "goda råd" om bebisen sen
när hon är här, om jag inte själv ber om råd.
Och Gud nåde den som sliter henner ur mina eller M's armar,
vagnen, babyskyddet osv, utan mitt tillstånd.
Och Gud nåde den som pussar på henne, om det så bara är
på hennes hand, den första tiden!
Jaa, det finns mycket mer som jag inte vill att folk ska göra, men
det tar vi när situationen uppstår.
Jaa, ni ser, tiger/lejonmamman är redan här! (;
Justja! Anledningen till att jag skulle blogga var att jag skulle
berätta om en genialisk idé jag fick tidigare idag!
På min nya mobil kan man blogga direkt med mobilen genom
ett smidigt program, fast i en annan bloggportal.
Kul! tänkte jag, då kan jag ju (innan det blir för jobbigt och intimt)
blogga direkt från förlossningen!
Men grejen är ju den att man inte får ha på mobilen på förlossningen.
Så ni får inte vara med! ;D
Jaja. Hoppas nån fortfarande läser. Har ju varit dålig på att blogga
nu på sistone. Förlåt.
Hejdå!
Vecka 36 (35+6), 28 dagar kvar! Nu är jag less!
Anledningen till det är att jag är så himla less nu.
Det känns som att jag kommer vara gravid i evigheter!
Det kommer inte komma någon bebis. Jag kommer
gå runt och ha ont och vara tjock i resten av mitt liv!
Så känns det.
Alla andra säger: Åh! Baaara 28 dagar! Det är ju ingenting!
Jag säger: Prova själv att gå runt såhär, då är 28 dagar en
evighet!
Och det folk inte tänker på är att det är det beräknade datumet.
Jag skulle ju kunna gå över tiden också. Men håll tummarna
att jag slipper det!
Vi hoppas på att hon kommer nu, när som helst!
Annars så har min laptop gått sönder igen. KUL!
Pissdator!
Så nu måste vi lämna in den igen. YEY! 4 veckor till utan den.
Och 2 pers på en laptop i 4 veckor... SKOJ!
Men jag fick ju mobilen till sist i alla fall.
Fast garanti och kvitto var inte med som det stod i annonsen, och
inget minneskort heller. Men jag orkar inte bråka med den där
idioten nå mer. Så det får va.
Annars så.... Jaa... M har ju semester, och det är underbart att
ha honom hemma! <3 Ser inte fram emot när han ska börja jobba
sen igen... Men men, den dagen, den sorgen. Och förhoppningsvis
så är Cleo här då!
Nu ska jag gå och tycka synd om mig själv i M's famn.
Hejdå.
