BILIX

Fick den här kommentaren om det här inlägget:

"Anonym:
Skaffa ett liv. Palla fundera på saker som inte betyder
nått. Finns viktigare saker att lägga sin energi på. Ditt
namn är Emma. So what? Om du vill bli kallad för berit
så e inte d så svårt..."

Så alltså ska jag skaffa ett liv? Det är inte jag som
ödslar min tid och energi på att kommentera ett
blogginlägg om en person som jag (förmodligen) inte
känner. (Fast den här personen vet nog vem jag är, och
jag vet nog vem det är, eftersom att enligt dennes ipadress,
så befinner sig denna i Södertälje).

Och bara för att den här, anonyma lilla människan, inte
tycker att det här med mitt namn är en sak som betyder
nåt, så betyder inte det att jag inte tycker att det betyder
nåt. För det gör det faktiskt.
Jag menar; mitt namn är jätteviktigt. För mig.

Den här anonyma personen har säkert ett jättehektiskt liv
själv, och jag ska känna mig hedrad över att denna person
tog sig tid att kommentera min blogg.
Tack du anonyma! Din kommentar betyder sjukt
mycket för mig!
Eller?

Men seriöst så tycker faktiskt jag att namn, och vad man
heter, är bland det viktigaste för ens person. Ett namn är ju
egentligen en definition på en person.
Annars så skulle det ju inte vara så viktigt vad man ger för
namn till sina barn. Eller?
Om inte namn betyder nåt, då skulle ju alla människor bara
ha ett varsitt nummer som namn.
Typ:
-Hej! Jag är 673245!

Och om det inte var så viktigt med namn, så skulle väl inte
skatteverket lägga sig i när föräldrar vill döpa sina barn till
sådana vackra saker som Brunstgnägg?

Jaja, att du, anonyma, inte tycker att namn är nåt som
betyder nåt, eller är nåt viktigt, ja, det får stå för dig.
För jag tycker i alla fall att namn ät jätteviktigt och betydande
för ens person.

Och förresten anonym: Det heter "... så är inte det så svårt..."
Lär dig stava ffs!

Jaja. Nu ska jag hinna äta lite innan M och Cleo kommer hem
igen.
Dom är nämligen på promenad, så jag fick fixa och dona lite
här hemma.

Senare bär det av till Södertälje och kyrkogården, om vi inte
tar det imorgon.

Hejdå!

(Osminkad och jävlig men rätt nöjd ändå! ;D )

Hejdå!

Jag har funderat mycket på det här med mina namn
nu på senaste.
Alltså jag är ju Bili men borde jag heta det?
Nu, när jag har mognat ett par kilon, så låter ju inte
mitt gmala/andra förnamn så dumt. Det är ju till&med
ganska fint (!).
Så jag har ju funderingar på att eventuellt byta tillbaka,
eller ändra ordningen på namnen, så mitt gmala/andra
förnamn blir mitt första och mitt tilltalsnamn.

Jag tänker på framtiden också. Jag tror nämligen att det
är lättare att få jobb med mitt gamla/andra förnamn, för
det är liksom "vanligt".

Sen har jag också funderat på det här med hårgfärg...
Jag är ju sugen på att bli ljusare, men samtidigt så trivs
jag ju bra i mörkt. Kanske inte svart då, men mörkbrunt
åtminstone.

Och så funderar jag på att klippa lugg. Då har man ju
liksom alltid en "frisyr" istället för att hela kalufsen bara
hänger rakt ner liksom.

Ojoj! Har jag en identitetskris måntro?
Jag skulle ju inte vilja kalla det så, men jag vill hitta tillbaka
till mig själv igen.


Så vad tycker ni? 
*    Ändra namnen eller inte? (Byta ordning då alltså).
*    Vilken hårfärg? Ljusare eller hålla mig till mörkbrunt?
*    Lugg eller inte?

Jag vet nog redan själv hur jag vill göra med allt, men det
kan vara kul att höra era åsikter också!

Nu ska jag sova en stund.

Hejdå!

Imorse vaknade jag runt 05.30. Cleo hade lite
bajskalas och hade bjudit in mig till det!
Mycket trevligt!

Skulle ju till barnmorskan på efterkontroll idag,
så jag struntade i att somna om. Plus att jag
inte kunde somna om, för Cleo låg brevid mig
och sprattlade och log.

Runt 9-tiden började vi göra oss iordning, men
Cleo ska ju alltid envisas med att ha mat när
man precis är färdig för att gå, så det var bara
att sätta sig och amma.
Vi kom iväg runt 09.20. Jag hade tid 09.30.
För det hade jag varit duktig och skrivit upp
både på en lapp och på mobilen, med påminnelse
och allt. Men visst tycker jag att det var alldeles
för tidigt på morgonen egentligen.

Jag stressar ner hela vägen, för jag kommer bli 
ganska sen, och tänker för mig själv:
-Va pinsamt om jag skulle vara en hel timma sen,
istället för bara 5-10 minuter.

Väl framme så ser jag att klockan är 09.45.
-Pinsamt! Tänker jag, samtidigt som jag stoppar
en undersköterska.
Jag talar om för henne att jag är lite sen och undrar
om hon kan säga till min barnmorska att jag har
kommit.
Hon frågar vilken tid jag skulle kommit.
-Halv tio, men jag var tvungen att amma innan jag
gick, så det blev lite tokigt, säger jag och försöker
låta lite sådär klämkäck.
Hon frågar efter mitt namn och säger, med en rätt
dryg ton:
-Det är ännu tokigare, för du skulle varit här 08.30.
-Jahapp, då får jag ringa och boka en ny tid då, säger
jag, och försöker låta lite klämkäck igen.
-Ja, det får du allt ta att göra, för här går det inte att
boka tid, säger undersköterskan och låter jättedryg
och tittar på mig med en sån där blick man tittar på
någon när man säger typ: "Men lilla gumman" samtidigt
som man klappar nedlåtande på dennes huvud, och i
detta fall, mitt huvud.

Jag vänder på klacken och vagnen, och är skitirriterad.
För ni som känner mig, och ni som följt mig under en tid,
och speciellt sen Cleo föddes, vet att, med tanke på att
jag är en nattmänniska och med tanke på Cleo's mage
och alla sena nätter, jag aldrig skulle boka en tid hos
barnmorskan kl 08.30! För det innebär att jag måste gå
upp kl 07.00 och gå hemifrån kl 08.00 senast, för att inte
bli sen.
Det finns liksom inte en chans.
Okej om det var superakut, men nu snackar vi bara om
en efterkontroll, som jag ändå gått och väntat på i ett
par veckor.

Alltså är det inte jag som skrivit upp fel tid, utan dom
som måste ha skrivit upp mig på fel tid.
Så måste det vara, för aldrig att jag skulle utsätta
mig själv för så lite sömn frivilligt om det inte är
absolut nödvändigt!
Mycket irriterande!
Det borde vara dom som ringer mig för att boka tid!
Det är ju trots allt dom som klantat sig!

Men det hela resulterade i att jag och Cleo tog en repa
på HM, och jag köpte jackan jag gått och suktat efter!


Love it!

Nej, nu ska jag dricka lite cola, sen ska jag surfa runt
ett par minuter till, och sedan ska jag gå och lägga mig.

God natt!

Hejdå!

När vi låg på BB så lyssnade jag på radio en dag
när M var iväg och matade katten.
Cleo låg på mitt bröst, och så började den här
låten:



Lenka - The Show

Jag fick då världens lyckorus vill jag minnas.
Jag blev inte påverkad av texten, för den har
jag fortfarande inte orkat lyssna så mycket på.

Men jag blir lika glad varje gång jag hör den här
låten.
Det är min och Cleo's BB-låt.

Annars så är det här vår låt:

Brahms Vaggvisa
(Fast det är synd att dom inte har hela texten med.)

Den här vaggvisan brukade jag nynna på när Cleo låg
i magen. Speciellt i slutet när jag duschade. Hon sparkade
då varje gång jag slutade nynna.
Nu nynnas den mycket på kvällarna måste jag säga.

Det finns ett par låtar som påminner mig om min barndom
och mina föräldrar.

Bland annat påminner denna om min älskade mamma:



Eva Dahlgren - Vem tänder stjärnorna

Och denna påminner om min älskade pappa:



Rod Stewart - Sailing

Och så min och Mickes låt:



Finch - Letters to you

Jag slänger med denna goding också:



Lars Winnerbäck och Miss Li - Om du lämnade mig nu

Den påminner mig om första tiden i min graviditet.

Sen finns det såklart fler låtar som har minnen och är helt
underbara.
Men kom gärna med tips på mysiga låtar.
Och gärna låtar som man blir glad av!

Hejdå!

Tack för alla peppande kommentarer!

Självklart vet ju jag att det finns havreprodukter
och risprodukter som kan ersätta mjölkprodukter
i mat.
Det jag menade var att det är inte alla som fattar
att mjölkfritt och laktosfritt inte är samma sak.
Och det är inte alla som vet att det finns, eller vill
använda sig av havre- eller risprodukter. Och detta
drabbar ju då mig och Cleo om vi äter borta. 
Det har redan hänt ett litet missöde, när vi var
bjudna på middag. Mjölkfritt tolkades som laktosfritt,
fast vi gång på gång sa att det inte få finnas nån 
mjölk, grädde, creme fraiche osv, som helst i maten.

Så antingen tar jag med mig egen mat om vi är bort-
bjudna, eller så äter jag det jag vet, med säkerhet, 
är helt mjölkfritt, så som potatis, strips och pasta. 
Eller så äter jag inte alls. Fast då blir det nog konflikter.
Men det skiter jag i, i så fall. För Cleo's hälsa går först.

Sen måste jag säga att det är väldigt tråkigt när alla
är anonyma när dom kommenterar. Fast jag
uppskattar verkligen era kommentarer, när dom är
uppmuntrande och vänliga! ♥

Just nu ligger/sitter/står (?) Cleo på mig och sover. Hennes
underbara lilla huvud lutar mot min axel, så mitt huvud
måste jag hålla lite snett, så jag börjar få ont i nacken.
Men vad gör man inte för sin underbara lilla skatt?

Det har blivit dåligt med foton på senaste... Måste bli
ändring på det. Jag bjuder på den här:



090923 - 1 månad och en dag gammal.


Hejdå!


 

Usch vad dålig jag varit på att uppdatera...

Dagarna känns bättre. Jag känner mig på nåt sätt
starkare eller nåt.
Men min stackars rygg har pajjat. Totalt. Allt på
grund av BabyBjörnen, orginal då alltså. Inte skönt.
Så idag gjorde vi det. Vi drog till Babyproffsen
för att kolla in BabyBjörn Active som jag var så
sugen på förut.

Men igår satt jag och sökte på olika ergonomiska
bärselar, och fann då att BB har kommit med en
ergonomisk bärsele! BabyBjörn Comfort Carrier.



-Fantastiskt! tänkte jag, men den lär ju kosta skjortan.
Jodå... 1599:- kr på Babyproffsen.

Vi drog, som sagt, dit för att kika lite och för att hitta nåt
som är bättre än BB Orginal. Vi var, och är fortfarande,
på jakt efter nån napp som Cleo vill ha...
Vi kom där ifrån med en BabyBjörn Comfort Carrier
och en Nüby-napp och två Tommee Tippee-nappar.
Dessa nappar brukar "nappvägrare" ta.

Bärselen älskar jag! Cleo är liiite misstänksam, eftersom
att hon inte är van vid att sitta så bredbent. Men hon sov
en stund i den förut, så så hemsk kan hon inte tycka att
den är!

Napparna däremot... Hon vägrar! Det enda som duger
är mitt lillfinger. Eventuellt bröstet, men då ska det vara
"tomt" i det, annars blir hon arg.
Och det känns så jobbigt att hon inte tar napp, för hon
vill suga på nåt. Hon blir så glad och lugn då. Men napp
funkar inte! Och jag är desperat! Hur ska vi få henne att
ta napp?! Vi har provat dom flesta napparna nu, men ingen
verkar duga. Hon vill inte ens snutta på mig eller bli ammad,
om jag har amningsnappen på, längre!
Så tips om det mottages tacksamt!  

Just nu ligger hon och M och sover i vår säng, men jag ska
gå och väcka M nu, så han kan sova inatt istället.
Jag hoppas verkligen att Cleo inte vaknar, för hon behöver
sova, då hon har sovit jättedåligt idag.

Hejdå!

Jaa, jag vill fixa till mitt hår.
Men jag klarar det inte själv. Så hjälp mig! Okej?

Det ultimata vore om någon vänlig frisör/frisörelev
vill utnyttja mitt barr! Men jag känner ingen frisör
eller frisörelev som behöver en hårmodell...

Det jag tänkt mig med mitt hår är att få tillbaka min
naturliga hårfärg. Typ.
I alla fall ljusare med ljusare slingor.

Så det jag måste göra är att bleka 2-3 gånger, minst,
för att sedan slänga i en färg + slingor. Har redan kollat
ut vilken färg och så.

Detta är färgen jag gärna vill ha:




Så snälla, hjälp mig!
Orkar inte ha skabbhår längre!

Hejdå!

ÅH!
Lyxfällan alltså! Arroganta jävla människor.
Här har dom chansen att få ordning på deras
liv och ekonomi, men där sitter dom och skrattar
bort allt och är allmänt dryga.

Bah: "Jag jobbar 75% fast jag kan jobba 100% för
att jag vill vara hemma med barnen."

Och: "Vi vill inte sluta leva som vi gör, och sluta
köpa dom sakerna vi gör."

IDIOTER!
Han snubben sitter ju och undanhåller allt för tjejen,
och bortförklarar allt.

Han verkar ju inte ens vilja har hjälp!

Han förtjänar ju inte ens att få hjälp när han beter sig
sådär!

Det är vad jag tycker.

Hejdå.

Min älskade lilla Cleo.
Det vankas skriknatt här hemma...
Det är liksom inte nog med att hon gnäller och
skriker hela dagen, utan nu kör hon natt idag
också. Det är i och för sig inget ovanligt, men
jag är rätt slut efter nätterna som varit...
Jag hade ju hoppats på en bra natt, så man är
pigg och utvilad imorgon. Men det kan jag nog
glömma.

Just nu så pratar M med Cleo på skötbordet. Då
håller hon sig lugn en stund.
Men nu kom dom och satte sig i soffan. Och Cleo
är hela tiden på gränsen till skrik.

Jag tycker så synd om henne. Det kan ju inte vara
speciellt roligt att vara så missnöjd hela tiden varvat
med magont... Min stackars lilla bebis.

Och min och M's energi är på botten. Vilket resulterar
i dåligt humör, och jag har nära till gråten nästan
hela tiden.

Men sen så spricker hela Cleo's ansikte upp i ett
leende för ett par sekunder, och då smälter man och
börjar gråta av ren lycka.
Sen återgår det till det vanliga... Mer skrik.

Men hur jobbigt det än är, och hur slut hon än gör
oss, så tar kärleken över.

Min älskade lilla Cleo.

Jag hatar verkligen att ha blött hår. Men nu
uppskattar jag det faktiskt! Fick ju duscha
nyss, och det var underbart! Det behövdes
verkligen om man säger så. Haha!
Men det är väl så det är att vara småbarns-
förälder?

Fick nyss en våg av känslan av ensamhet...
Saknar fortfarande en nära vänskapsrelation.
Jag vill ha en bästis. Jag vill vara någons
bästis.

Haha! Bah, bästis! Tjena jag går i femman och
vill dela brythjärta med någon!

Jag vill minnas att jag och Steffi delade typ 3
eller 4 olika brythjärtan, bara för att hon
tappade bort dom och nån eller några gånger
för att vi hade "gjort slut".

Usch, fick en flashback... Undrar om det är en
mardröm jag haft eller om det är ett minne jag
försökt förtränga, men jag har nåt svagt minne
om att jag och Steffi slagits? Att jag tryckt upp
henne mot en vägg och hotat henne? Och så är
det nåt om nåt sår på hennes näsrygg...
Obehagligt!

Sitter och pratar med Ulli på MSN.
Här kommer ett smakprov på min humor:




Ett otroligt osammanhängande och rörigt inlägg idag.
Men det är ungefär så det rör sig i min skalle.
BILIX - Min röriga vardag.

Funderar dock starkt på att byta till nåt mer passande,
som rubrik/beskrivning.
Typ...
Bland babyskrik och bajsblöjor <3

Jaja.
Nu ska jag väl göra nåt vettigt, medans M har Cleo.

Hejdå!

P.s. By the way så vill jag ha en snyggare blogg. Någon
som känner sig manad att fixa den gratis till mig?
Som belöning så länkar jag till dig och höjer dig till skyarna,
om det blir schysst gjort!
Kommentera för att ställa upp! ;D

Jaa... Natten var ju skrikig. Och när den inte var
skrikig, så var den gnällig och orolig. Stackars
Cleo... Hennes mage som spökar!
Vi åt nämligen kebabtallrik igår kväll (söndag),
utan sås. Tänkte att det är ju lugnt nu när jag
återgått till helt mjölkfritt igen.
Natten blev som sagt hemsk.

Jag och M diskuterade massor om vad jag åt igår.
Tills vi kom på att kan det vara så att det är mjölk
i kebabköttet? Vi tyckte det lät lite skumt, men M
googlade, och jodå, det är oftast mjölk i kebabkött.
Fan va arg jag är. Jag är så arg på att jag var
oförsiktig och inte kollade upp det innan. Jag är arg
för att det fan är mjölk i nästan allt jag gillar. Jag
är arg för att Cleo verkligen lider när jag fått i mig
minsta lilla mjölkdroppe. Jag är arg för att det är svårt
att äta mjölkfritt.
Visst går det bättre, men det är fortfarande svårt.
Det är fortfarande jobbigt allt det här kring min kost
och mina tankar kring mat i allmänhet.
Det är grymt jobbigt att inte en få belöna sig själv,
med en chokladbit, när jag tycker att allt är jobbigt
och jag typ är 2 mm ifrån att ta en cigg.

Nu har jag ju klarat mig ganska bra ändå. Och jag
kommer inte ta den där ciggen, men visst fan vore
det gott och avkopplande, kvällar som ikväll, när Cleo
är skrikig, gnällig och otröstlig. Stackarn.

Nu går M runt med älsklingen i bärselen. Jag ska gå
och ta över. Han behöver sova, så han orkar upp till
jobbet imorgon.

För mig blir det nog ett par timmar med att vanka av
och an i lägenheten, med Cleo hängandes på magen i
selen.

Så godnatt då...

Hejdå.

Var och köpte en babyvakt idag på Jula.
Ja, haha, alltså inte en person som sitter och
vaktar Cleo, utan en sån där walkie talkie vakt.

När vi kom hem så brusade den massor, och
jag blev sur för att jag tyckte att det var bortkastade
pengar. Men sen flyttade vi mottagaren, och vilken
skillnad det blev. Då hörde man ju att M pratade, och
inte bara en massa brus.

Så nu ligger Cleo och sover i sin säng i vårat sovrum 
med stängd dörr. Babyvakten är på och jag sitter bara
och väntar på att man ska höra nåt där inifrån. Men än
så länge är det tyst. Och då börjar man ju istället undra
om babyvakten verkligen funkar?
Men det gör den, för jag bad M gå in dit och göra ett
svagt ljud, för att se om den funkar, och det gjorde den.
Finemang!

Imorgon jobbar M igen. Tråkigt. Jag som tycker det är så
mysigt när vi är hemma hela familjen!
Varför kan inte regeringen införa att båda föräldrarna har
rätt att vara föräldralediga samtidigt för? Åtminstone det
första halvåret?
Det vore ju det allra bästa för hela familjen. 
Fast tyvärr är det väl så att det skulle utnyttjas på fel sätt
allt för mycket, så vi som verkligen skulle nyttja det på rätt
sätt skulle bli lidande. Trist.
Men tänk vad underbart det hade varit att ha den möjligheten?
Barnet och pappan får chans att knyta an till varandra tidigare.
Familjen får chans att lära känna varandra, och njuta av varandra.
Och föräldrarna får avlastning med hjälp av varandra. 
För avlastning av varandra behövs. Har jag tagit en hel skriknatt,
så är det väldigt skönt att ha M som kan ta morgonen/förmiddagen
så jag hinner sova ikapp några timmar, eller tvärtom. 

Och nu ser jag framför mig hur alla anonyma kommentarer haglar in,
om att jag skulle låta bli att skaffa barn om jag nu tycker det är
så jobbigt.
Men jag kan lova er att alla föräldrar till kolikbarn, alternativt
skrikiga barn, känner som jag gör.
Och sen så tycker jag inte att Cleo är jobbig, bara hennes magont
som gör att hon blir skrikig.

Jaja. Nog om detta.
Nu ska jag dricka lite cola.

Hejdå!

Jag har världens bästa sambo! Han är underbar!
Eftersom jag har nätterna med Cleo, så tar M
mornar och förmiddagarna, så jag får sova ut
någorlunda på helgerna i alla fall.
För jag har ju Cleo kvällar, nätter, mornar och
hela dagarna på veckorna. Inget jag egentligen
har något emot, men man blir rätt sliten om man
inte får sova ut nån gång. Och speciellt när hon
skriker dygnet runt...
Men eftersom att jag har möjlighet att sova ut på
helgerna, så är jag inte så sliten.

Nu är M ute och åker med Cleo. Och jag saknar
dom båda jättemycket. Jag hoppas dom kommer
hem snart!

Annars så har jag drömt att jag skällt ut personer
som jag är arg på i verkliga livet. Helt underbart
skönt! Synd att det inte var på riktigt. Men det
kommer nog tillfälle till det också.

Hejdå!